lördag 9 maj 2020

En hemmadag i pandemi-tider

För att blåsa lite liv i min dåligt underhållna blogg ska jag nu beskriva hur en dag kan te sig för mig, som nybliven pensionär och författare. Väljer en hemmadag, alltså en dag utan ärenden utanför hemmet. Tänkte mig först ha rubriken "En vanlig dag ...", men ingenting är väl särskilt vanligt numera. Covid-19 påverkar det mesta.

En fördel med att inte ha ett arbete att ta ansvar för, är att jag inte längre använder väckarklocka. Vaknar ändå oftast strax före sju, men ibland sover jag fram till halv åtta-tiden, utan dåligt samvete! Inte sällan har hundarna väckt mig redan före sex, den äldre brukar rusa ut på hallen, upp i soffan och vidare till fönsterbrädan. Där skäller hon antagligen ut grannen som jag vid något tillfälle har sett göra sin första hundrunda vid den tiden. Eller så låtsas hon bara ... Jag vänder mig på andra sidan och sover en stund till. 

Dagens första hundpromenad blir alltid samma runda. Ut genom den lilla grinden längst ner i trädgården, genom bokdungen ner till grannarnas halvt igenväxta träningstravbana. Vi följer den en bit, men viker sen av ner i "riktiga skogen". Följer vår väl upptrampade stig som slingrar sig fram mellan mörka granar och enstaka lövträd. Tar ett skutt över bäcken - ja den kan behöva beskrivas särskilt! I torrtider är bäcken bara ett lerigt dike. Efter häftiga regn eller snabb snösmältning blir den så översvämmad att jag får gå omvägar för att ta mig över. Men för det mesta räcker ett rejält skutt, vilket mina pensionärsben fortfarande är helt okej med. Det blir ytterligare en bit skogsstig innan vi kommer ut på en skogsväg som så småningom leder oss tillbaka till travbanan. Hela rundan tar runt tjugo minuter. Efter den får hundarna sin frukost.

Förmiddagen ägnar jag oftast åt bokskrivande. Brukar sätta timern på en timme i taget. Ibland märker jag inte att den ringer ... Avsikten med timern är att inte bli sittande för länge framför skärmen. Även ett kort avbrott känns hälsosamt. Min arbetsplats är vid köksbordet där jag har utsikt över trädgården. Under vinterhalvåret kan jag betrakta fåglarnas ivriga besök i fröautomaterna. Nu blommar forsythian, och kabbelekan i vår lilla damm strax bakom. I bakgrunden spelar jag min favoritmusik på Spotify, det ger mig extra inspiration.

Vid tio, halv elva så där, tar jag avbrott för frukost. Alltid yoghurt med lite hallonkompott och min hemgjorda mysli. Att jag väntar så länge med frukosten är för att hålla ner på matintaget totalt, det är lättast på förmiddagen då min aptit är som lugnast. Men te brygger jag tidigt på dagen, förvarar i termos och dricker säkert minst en och en halv liter per dag. Det håller nere suget efter annat. Under frukosten passar jag på att läsa morgontidningen, jag har valt att prenumerera på en lokal sådan. Kan bli lite bläddrande i Ica-kuriren eller någon annan tidskrift också.

Vid tolvtiden är det dags för hundarna igen. Det blir dagens längsta runda, på minst trekvart, ofta en timme. Jag har en hel del skogsstigar att välja på - en fördel med att bo i en liten by ute på småländska landsbygden. Här gäller kläder efter väder. Hundarna ska ut, även om det blir lite kortare om det regnar ordentligt.

Eftermiddagen ägnas åt lite av varje, kanske mer skrivande. Ibland finns det manus att korrekturläsa åt förlaget. Kanske mejl att besvara, inlägg att läsa eller skriva. Så här års kan det bli en stund i trädgården, men den är rätt självgående, om man nu kan använda ett sånt uttryck om ett stycke natur ... Jag har gett upp ogräsbekämpning så det är inte mycket mer än att klippa gräset och ibland sätta nya plantor i krukorna vid kökstrappan.

Middag äter jag mellan tre och fyra ungefär. Lagar jag mat blir det flera portioner på en gång, så jag kan frysa ner. Oftast tar jag fram någon rätt redan kvällen innan och låter den tina i kylen. Obs att jag aldrig köper färdigmat, jag lagar allt själv. Enklaste varianten är tre stekta ägg med tomatskivor och ost på, kryddad med franska örter och lite persilja (som jag får färsk av en god vän. Den håller sig i minst ett par veckor i ett glas vatten i kylen). Lägger man ett lock på stekpannan och sätter värmen på lägsta gradtalen smälter osten helt stillsamt och anrättningen blir härligt mjuk utan styva plastiga kanter.

I dessa tider äter jag gärna framför teven. Har min Chromecast så jag kan titta på Corona-nyheterna klockan 14 på SVT Play. Kan nämna att jag brukar sätta på "Toppnyheter" på SR Play i mobilen redan när jag går upp, det skickas trådlöst till min högtalare i köket.

Vid femtiden är det dags för hundarna igen, en kortare tur, tjugo - trettio minuter. Väl hemma igen ger jag dem middag. Kokar nytt te, gärna rött denna gång. Och sen sätter jag mig framför datorn igen.

Det blir inte så mycket läst i vanliga böcker numera, tyvärr. Hoppas kunna bättra mig där. Men jag läser med öronen desto mer, via Storytel. Det blir både under promenader och i bilen. Samt inne när jag gör någon syssla som inte kräver hela min koncentration. Det blir mycket roligare att dammsuga, stryka kläder och hänga tvätt om man samtidigt kan försjunka i en ljudbok, eller hur! På sistone har jag lyssnat på Virus av Daniel Åberg och Lisa Hågensens serie Purebred. Före det Lovisa Wistrands -Drakviskaren-trilogi och N.K.Nemisins böcker om Den söndrade jorden.

Någon gång mellan klockan åtta och nio på kvällen slår jag igen laptopen och ägnar mig åt teven. Ett par hårda kex med mycket ost till njuter jag av. Jag bakar ett par bakpulver-formlimpor då och då, på havregryn och olika fröer och nötter, samt hackade tranbär och kardemumma. Dessa limpor skär jag tunt tunt och torkar till kex i ugnen. Ett ICA-tips. Ledsnar inte på dem. Fast mjuka frallor är också gott ...

Teven ... det blir gärna serier. Jag tycker det är enklast att slippa leta upp filmer. Och trivs med att lära känna karaktärerna ordentligt, som i en bok. Exempel på favoritserier jag sett eller håller på med är: Homeland, Westworld, Unorthodox, Years and Years, Colony ... Gillar dystopier! Men bara viss fantasy, tröttnar snabbt om det mest bara består av trollkarlar som slåss med monster.

Nån gång mellan halv elva och elva blir det nattrunda med hundarna, eller egentligen bara fram och tillbaka på byvägen, bort till ett speciellt vildäppelträd kanske 300 meter hemifrån. Oftast får jag ha pannlampa men ibland räcker månskenet. Det blir ett sätt att varva ner efter teven. Väl hemma blir det sängen. Jag delar den med hundarna och en eller båda katterna. Det kan bli trångt ... Men finns det hjärterum ... osv!

Låter min dag tråkig? Det är den långt ifrån! Jag får ju skapa när jag skriver på mitt manus. Och leva i andras världar när jag lyssnar. Vilket privilegium!






4 kommentarer:

  1. Eva i Dalarna10 maj 2020 12:46

    Nej din dag låter inte tråkig utan helt toppen. Längtar till pensionärslivet.
    Homeland har jag sett, gillade den mycket. Tyckte inte om tjejen som var huvudperson men gillade storyn.
    Jag har inga djur, har dock haft både hundar och katter. Men idag skulle jag inte, pga fästingfobi kunna dela säng med dem!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både hundar och katter är behandlade med fästingmedel... :-)

      Radera
  2. Eva i Dalarna11 maj 2020 12:25

    Ja det förstår jag, men en fobi är svår att bearbeta trots fästingmedel. Har medel till mig själv också, och flera fästingplockare. Trots detta och trots att jag bara sett en enda fästing i mitt liv, så klarar jag inte riktigt av att besegra rädslan.
    Fast det är inte därför vi inte har djur. Min man slutade gå med hund på jakten och katten blev gammal och dog. Sen blev det inga nya och jag tycker det är lika bra utan. Även fast jag kan sakna en katt ibland. Hade inte denna fästingfobi när vi hade djur, den har dykt upp på senare år.

    SvaraRadera
  3. En ganska harmlös fobi, tänker jag. Finns ju mycket besvärligare saker att ha fobi för ... Jag skulle nog inte stå ut särskilt länge utan djur, i alla fall inte hundarna! Fästingar däremot, dem kan jag leva utan! :-)

    SvaraRadera