måndag 17 februari 2020

De svarta tornen - ännu en recension ...

Det är alltid lika roligt att få goda omdömen på det man har åstadkommit. I mitt fall en femte bok. Antalet böcker jag gett ut börjar bli så många nu att jag får tänka efter någon sekund för att minnas vilken i ordningen det är. Där ligger jag lååångt efter Kim M Kimselius som nog får tänka efter rätt många sekunder, kanske minuter, för att minnas hur många böcker hon har producerat genom åren ...

Kim har nu i alla fall läst De svarta tornen och skrivit ett mycket uppskattande blogginlägg, jag lägger en länk här. Det är sådana här kommentarer som sporrar en att fortsätta skriva. För mig är författandet bara en hobby, jag skulle kunna sluta bums. Men det vore trist att inte ha sitt manus att gå till när det finns tid över, när det kliar i fingrarna och det mentala förrådet är fullt. Med det sista menar jag när man har tänkt ut så mycket om vad som ska hända i boken att man börjar glömma vad man skrivit och vad som bara är funderingar.

Ute stormar det, träden vajar vilt fram och åter, grankransen från i julas krafsar på köksdörren och vill in och enstaka välfödda regndroppar slår sig platta mot rutan. Idealiskt tillfälle att skriva, men istället har jag "lovat" hundarna att jag ska gå en runda med dem. Hoppeligen ramlar inga trädtoppar i huvudet på oss.

Mycket av vad man tar sig för är ju en fråga om prioritering och som eventuella läsare av min blogg har märkt, är bloggskrivande inte något jag lägger särskilt mycket tid på. Detta får räcka för idag. Hejdå till nästa gång!