torsdag 8 april 2021

Vald av vargar av Frida Hallberg - Oj!

 Denna bok har legat ett bra tag i min läshög. Har haft så mycket andra böcker som fått gå före. Och ärligt talat så tog det närmare en tredjedel av boken innan innehållet grep tag i mig. Innan jag verkligen måste få veta hur det skulle gå. Innan jag kom huvudpersonen riktigt nära. Huvudpersonen som ovanligt nog inte är en människa. Jag gillar verkligen närheten till Naturen i boken, hur huvudpersonen hämtar kraft från jorden, från vattnet, från träden, från sina vänner vargarna ... Det riktigt doftar skog, jord och troll (!) från sidorna. 

Detta är första delen av en fantasyserie, så då kan det ju behövas en rätt lång startsträcka så man riktigt lär känna den nya värld man hamnat i. En värld som är olik allt jag läst tidigare. Men när jag ikväll slog igen boken och la bokmärket åt sidan, var jag fast. Gick in på Adlibris och kollade vad mer Frida Hallberg har skrivit, la alla tre tidigare titlar i min önskelista.

Vald av vargar trycktes 2019 så det borde finnas en hyfsad chans att nästa del kommer snart. Jag hoppas det! Men vad handlar den då om? För att inte avslöja för mycket skriver jag av baksidan:

Cirkeln är bruten och människorna har höjt sin egen ras till den överlägsna. Och enda.        När Kajla av trejarfolket är barn, blir hon tillsammans med hela sin by förvisad till vildmarken. Trollen har för länge sedan dragit sig tillbaka in i Berget, så nu är människorna ensamma kvar att härska ostört. Trejarfolket lever gott i sin hemliga dal, men Kajla vill ha tillbaka friheten. För vad säger att människorna inte hittar deras nya hem och fördriver dem igen? Eller något ännu värre. Hon ger sig av norrut och finner en gömd och bortglömd gemenskap. Där får hon lära sig att en gång för många hundra år sedan levde Norvalas tvåbenta raser i harmoni med naturen. Det var häxorna som upprätthöll balansen mellan jord, luft, eld och vatten, mellan tvåbenta och fyrbenta, mellan marken, skogen, älvarna, bergen och himlen. Ingen tog mer än de behövde. Kajla söker ett sätt att avsätta de styrande. Men hur ska hon kunna göra det utan att döda eller starta ett krig? 

 
Språket är så välformulerat att man knappt märker av det, på ett positivt sätt. Jag tycker själv att språket i en bok helst ska vara som en välnött ledstång, utan kvistar, flisor eller skarvar som skaver mot handflatan. Kan uppskatta välfunna formuleringar, men är de alltför originella fastnar man.
En enda invändning har jag vad gäller inlagan, och det är de i mitt tycke alltför långa indragen för ny rad/nytt stycke.

Omslaget är rätt blygsamt för att vara fantasy. Men det passar bra till handlingen. Jordnära liksom.
Och tygstilen har sin plats i trejarfolkets vävteknik, om jag inte tar fel. Att den har hårda pärmar är ett extra plus, det är jag svag för. Mycket för att en inbunden bok ligger så bra på mitt köksbord där jag oftast sitter och läser. Det känns lite lyxigt också, påkostat.

Vald av vargar är utgiven av Fåglar Förlag år 2019 och kan köpas på bland annat Adlibris och Bokus. Boken har fått mycket goda omdömen av många entusiastiska läsare, jag är en av dem! 



söndag 21 mars 2021

Mattias Kuldkepp, en fantastisk fantasyförfattare!

 Till min sorg har jag just läst ut del två av Mattias Kuldkepps blivande trilogi Sönderfallets symfoni. Jag sörjer över att behöva vänta på del tre ... Jag har läst fantasy sen jag var i tonåren och detta är bland det allra bästa jag har läst! Jag är verkligen imponerad. Dessa tegelstensvolymer på ca 700 sidor vardera är så fenomenalt uppbyggda och sammanhållna och den värld han skapat så trovärdigt beskriven - trots att den består av landmassor som svävar som öar i luften. Karaktärerna är inte bara väldigt olika, man fäster sig ohjälpligt vid dem, med alla deras brister och förtjänster. Miljöerna är så målande beskrivna att det nästan känns som om man sett det hela på film.
   Och vilken teveserie det skulle kunna bli av detta verk!
   Som i varje klassisk fantasy finns här inte bara människor utan även varelser som alver, demoner och gudar. Och magi, naturligtvis. Böckerna innehåller också kartor och förteckningar över centrala gestalter och platser, galleri över gudar och listor på begrepp man kan behöva slå upp.

Baksidestexten på den första delen - Skärvor av ett brustet sinne - lyder:

Demonerna har funnit sin väg in till Lyraak. Ur portalen vid Ymsellion strömmar de in i det alviska riket och ingenting tycks kunna stoppa dem. I det glittrande Ylon förbereder sig försvararna för drabbning, men i murens skugga utkämpas fler strider än en. Där vandrar en speleman som försöker förstå sig själv, en kvinna som tänker hämnas sin familj, en ung man som drömmer om friheten, en alv som slåss för sitt folk och en krigare som vill hjälpa en vän. I en värld full av mörker löper de risken att snava över det som gömts i seklernas damm och somliga hemligheter var aldrig avsedda att avslöjas.

   Ska jag ändå komma med någon kritik så är det om de ingresser som inleder varje kapitel. I sig är de väldigt intressanta då de är hämtade ur olika skrifter i världens långa historia eller bara upptäckta på någon bortglömd sten vid vägkanten. Men de är svårlästa med sitt kursiverade teckensnitt. Ett förstoringsglas ligger till hands när jag läser.
   Ett tips inför kommande tryck är att inleda kommande delar med en kort tillbakablick. Jag läste del 1 och 2 direkt efter varandra, men om man inte gör det, blir det knepigt att komma ihåg var berättelsen slutade i föregående del eftersom den fortsätter direkt.
   Båda delarna slutar väldigt aptitretande, med en riktig cliffhanger ...

Böckerna är utgivna av Ragnarök förlag och kan köpas bland annat på Adlibris och Bokus till mycket låga priser.

Tycker du om denna typ av böcker, vill jag passa på att tipsa om Markus Olaussons serie Serahema Saporium, som även den väntar på del 3 i nyutgåva med helt nya omslag (Catoblepas förlag). De är också riktigt, riktigt bra klassisk fantasy! Läs gärna här vad jag skrev om del 1.

 


torsdag 11 mars 2021

Sociala mediers betydelse för mig

 Som 66-åring är jag inte alldeles säker på hur man använder sig av sociala medier på bästa och mest givande sätt. Tiden är ju begränsad så det gäller att prioritera. Om man ska räkna bloggen dit, så har min aktivitet här ju verkligen dalat. Till stor del för att det känns så ensamt. Det är inte ofta jag får kommentarer även om jag kan se i statistiken att bloggen har en hel del läsare. Om nu inte statistiken ljuger ... Finns väl en del felkällor där så jag tar siffrorna med en nypa salt.

Facebook använder jag rätt ofta. Jag har dels ett privat konto med vänner och bekanta, släkt och grannar.  Dels ett öppet författarkonto (Astrid Ahlberg - författare). I det privata kontot umgås jag som folk väl gör mest, både läser andras inlägg och skriver egna. Tycker det är ett bra sätt att hålla kontakten, inte minst nu i pandemitider. Facebook har till stora delar ersatt vanliga brev inklusive julkort. Faktiskt även telefonsamtal, för min del i alla fall. Mitt författarkonto är sorgligt vanskött men jag får ändå mer gensvar där än här på bloggen.

I snart ett år har jag även haft ett öppet Instagram-konto, som jag till skillnad från bloggen och Facebook, sköter från mobilen. Att jag började med Instagram var som ett svar på förlagets (Serafs) önskan att vi författare skulle aktivera oss där, eftersom det är förlagets mest aktiva kanal ut till läsarna. Men jag har mer nöje än nytta av detta konto, särskilt vad gäller böcker och läsande. Har fått många lästips där och det går snabbt och lätt att lägga upp bilder och lite text. Knappt är man klar förrän någon har Gillat vad man lagt upp. Ett helt annat gensvar än i andra medier! Kan nämna att jag på Instagram heter astrid.w.ahlberg. En följd av mina inlägg där är faktiskt att mina böcker säljs bättre.

Om man ska prata marknadsföring så är tidningsannonser det absolut sämsta och dyraste. Jag har annonserat två gånger. För flera år sedan betalade jag tusenlappar för en annons i Svensk Veterinärtidning, om mina böcker. Tänkte att man blir väl nyfiken på en kollega som skriver! Fick ett (1) napp - en länsveterinär jag inte kände innan hörde av sig och ville köpa. Den andra gången var när jag sent i höstas satte in en minst lika kostsam annons i PRO-tidningen. Erbjöd mina böcker till ett mycket förmånligt pris fram till jul om man kontaktade mig direkt via mejl eller mobil. Inte ett enda napp ... Så jag är så glad att det finns kostnadsfria sociala medier!

Vad gäller mina fem böcker så kommer från i år bara en bok, den sista (De svarta tornen) vara tillgänglig för köp via de vanliga kanalerna (nätet och Serafs webbshop). Det beror på att förlaget nu bara ska ha traditionell utgivning, där förlaget står för tryckkostnaderna. Det blir alldeles för kostsamt för förlaget att köpa ut alla mina titlar, så man nöjer sig med den sist utgivna. I fortsättningen kommer de alltså stå helt och hållet för kostnaderna för mina kommande böcker. Bekvämt och bra! Men jag har kvar gott om exemplar av de fyra först utgivna i mitt hemmalager, så om någon vill köpa går det så klart bra att kontakta mig direkt. På sikt kommer åtminstone serien om Ön att ges ut på nytt med nya omslag och säkert en del omarbetning. Men först är planeringen att ge ut bok nummer sex som jag hoppas blir färdig för tryck framåt hösten.




onsdag 23 december 2020

Trots allt: En riktigt God Jul och Gott Nytt År!

Dagen före julafton ... Jag har visst lyssnat och sett lite för mycket på nyheter och presskonferenser. Pandemin hänger hotande över huvudet, som ett jättelikt åskmoln över skogsbrynet. Man undrar - ska molnet komma närmare eller är det på väg bort? Det blir som en kapplöpning där vaccinatörerna springer flåsande med sprutan i handen jagade av covidspöket ... 

Nä, nog nu med liknelser. Trots allt tänker jag njuta av julhelgen. Jag har bytt till julgardiner, hängt upp juliga handdukar och adventsstakarna lyser troget i fönstren. Det får räcka. När julskinkan står i ugnen i morgon bitti och sprider sina Cajsa Warg-dofter, när julrimmen är utskrivna och julklapparna inslagna, då kommer nog den rätta julstämningen! Mina barn kommer fira julen med mig så jag blir inte ensam här. Skönt att veta att de jobbat hemifrån sina lägenheter i flera veckor, smittrisken oss emellan bör vara försumbar. 

Till sist:  Jag önskar alla er som läser dessa rader en Fröjdefull Jul och ett Friskt! Gott Nytt År! 

Obs att fotot nedan inte är från 2020 utan från februari 2015.

måndag 21 september 2020

Den tunna hinnan - recension av Boklysten

 Det är alltid jätteroligt att få positiva omdömen om de böcker man skrivit, ägnat en massa tankar och tid åt. Min fjärde bok, Den tunna hinnan, har hittat vägen till ännu en bokbloggare, nämligen Boklysten. I bloggen står det bland annat följande i inlägget om boken:

Det jag verkligen gillar med den här författarens böcker är att hennes fantasyvärld ligger så nära vår verklighet att den är lätt för mig att ta till mig det. Det finns ju en del fantasy där jag verkligen får kämpa för att få de där inre bilderna för de världarna är precis så annorlunda att jag har svårt att föreställa mig det. Delvis beror  nog den här lättheten också på att miljöbeskrivningarna i Ahlbergs böcker är så målande att jag direkt får upp en bild i huvudet. Samma gäller personbeskrivningarna där de flesta faktiskt är väldigt sympatiska och det är ju ett av mina krav på böcker jag läser, jag behöver alltid kunna gilla minst en karaktär i boken. 

Läs gärna hela inlägget, med den fullständiga recensionen, som jag länkat till här



onsdag 9 september 2020

600 mil till dig av Lovisa Wistrand

 Genren romance är rätt ny och obekant för mig. Inte för att jag inte är romantisk - för det är jag absolut - utan för att jag flera gånger har blivit lite uttråkad av feelgood-böcker. Men man kanske inte ska se romance som en under-genre till feelgood. Jag hittade detta citat när jag googlade (Christoffer Holst, Boktugg):

Romance är en genre som ligger rätt nära feelgood ... Enda skillnaden är att det viktigaste i romance är att kärleksrelationen är det som driver storyn framåt

Nu har jag i alla fall testat en riktig romance-bok, 600 mil till dig av Lovisa Wistrand. Att jag gav mig på den beror på att jag är väldigt förtjust i Lovisas sätt att skriva fantasy. Där har hon flera titlar utgivna, bland annat Equidae och Netraya som jag tidigare har recenserat här i bloggen. 

600 mil till dig är en till synes hopplös kärlekshistoria. Det börjar med en rätt slumpartad kontakt via nätet som utvecklas till ett allt vänskapligare sms-ande. Hon bor i Uppsala. Han bor i New York. Båda har familj med barn och hus och jobb förstås. Utifrån sett är de väldigt olika, och avståndet är klart avskräckande. Men, men, men ... För riktig kärlek är ingenting omöjligt.

Jag fastnade verkligen för denna bok. De 263 sidorna innehöll så mycket, inte bara hjärta och smärta utan humor och finurlighet, vänskap och svek. Och en stark kärlek till de egna barnen. Att det även förekommer en härligt bufflig hund i handlingen är ett extra stort plus i mina ögon. De tysta dialogerna mellan Hjärnan och Hjärtat, de träffande parentes-kommentarerna och - inte minst - utvecklingen av sms-dialogen, gjorde boken till en riktig bladvändare. Ett slitet uttryck, men det var svårt att slita sig och jag läste ut den på en helg. Kan varmt rekommendera den!

Framsidan är jättesnygg tycker jag, ser man närmare efter finner man där både Uppsala domkyrka och en bro i New York. Hunden finns minsann med också, på baksidan. 




måndag 17 augusti 2020

Vanlig detaljer i böcker gällande utseende

 En lite roande sak jag tänker på ibland, är hur vi som skriver böcker gärna beskriver karaktärer och deras handlande på ett något verklighetsfrämmande sätt. Jag är själv inget undantag här, det erkänner jag genast. Här följer några exempel:

  • Ögonfärgen är ofta bland det första som beskrivs. Men ärligt talat - lägger man verkligen märke till det? Testa med ett antal personer i din närhet, vänner och kollegor. Vet du vad de har för färg på ögonen? Och gröna ögon, hur vanligt är det? Jag känner ingen enda person jag skulle kalla grönögd. Men i böckernas värld verkar det vara en favoritfärg, tätt följt av grå ögon.
  • Inte sällan får en karaktär  höja ett ögonbryn. Det är ett mycket talande uttryck för skepsis, eller löje, eller vilken känsla man nu vill lägga i den minen. Man ska ju gestalta så mycket som går, hellre än att bara sätta ord på en känsla. Men ärligt - hur många kan höja bara det ena ögonbrynet? 
  • Sneda leenden är också populärt. Samma gäller där. Jag är osäker på hur man gör. Att dra upp ena mungipan - räcker det? Eller ska man dra ner det andra också? Testa gärna framför spegeln och få ett gott skratt alldeles gratis! Ändå har jag själv använt mig av detta eftersom "alla vet" vad man menar.
  • Rena ansiktsdrag. Vad är egentligen det? Att det är positivt, det är självklart. Men om man inte har rena ansiktsdrag, vad har man då? Inte smutsiga förstås. Orena passar heller inte bra. Det är väl ett sätt att göra det lite enkelt för sig, man anger att personen har ett tilldragande ansikte utan skavanker eller störande skönhetsfel som potatisformad näsa eller hängande dubbelhakor. 
  • Kvinnliga huvudpersoner har påfallande ofta rött hår. Inte som morötter eller tomater utan den röda färgen beskrivs i entusiastisk ton. Kopparfärgat kanske. Eller som lysande eldslågor. Kastanjebrunt är också populärt. I verkligheten är naturliga hårfärger sällan särskilt hänförande. Råttfärgat är ju rätt elakt och anges mest som en kommentar om ens eget fula hår. I fantasyböcker är silvervitt hår ett utmärkt val, tycker jag. Som själv är rätt vithårig ... 
  • Svallande lockar är också vanligt. Vem skulle inte vilja ha det. Kanske i så fall de som faktiskt har det, som hellre vill ha rakt. Krusigt eller frissigt hår tror jag knappt jag har stött på. Ändå gissar jag att det är vanligare, har jag kanske fel? 
Nedan försöker jag mig på att både le snett och höja ett ögonbryn. Går inte så bra, haha!