torsdag 11 mars 2021

Sociala mediers betydelse för mig

 Som 66-åring är jag inte alldeles säker på hur man använder sig av sociala medier på bästa och mest givande sätt. Tiden är ju begränsad så det gäller att prioritera. Om man ska räkna bloggen dit, så har min aktivitet här ju verkligen dalat. Till stor del för att det känns så ensamt. Det är inte ofta jag får kommentarer även om jag kan se i statistiken att bloggen har en hel del läsare. Om nu inte statistiken ljuger ... Finns väl en del felkällor där så jag tar siffrorna med en nypa salt.

Facebook använder jag rätt ofta. Jag har dels ett privat konto med vänner och bekanta, släkt och grannar.  Dels ett öppet författarkonto (Astrid Ahlberg - författare). I det privata kontot umgås jag som folk väl gör mest, både läser andras inlägg och skriver egna. Tycker det är ett bra sätt att hålla kontakten, inte minst nu i pandemitider. Facebook har till stora delar ersatt vanliga brev inklusive julkort. Faktiskt även telefonsamtal, för min del i alla fall. Mitt författarkonto är sorgligt vanskött men jag får ändå mer gensvar där än här på bloggen.

I snart ett år har jag även haft ett öppet Instagram-konto, som jag till skillnad från bloggen och Facebook, sköter från mobilen. Att jag började med Instagram var som ett svar på förlagets (Serafs) önskan att vi författare skulle aktivera oss där, eftersom det är förlagets mest aktiva kanal ut till läsarna. Men jag har mer nöje än nytta av detta konto, särskilt vad gäller böcker och läsande. Har fått många lästips där och det går snabbt och lätt att lägga upp bilder och lite text. Knappt är man klar förrän någon har Gillat vad man lagt upp. Ett helt annat gensvar än i andra medier! Kan nämna att jag på Instagram heter astrid.w.ahlberg. En följd av mina inlägg där är faktiskt att mina böcker säljs bättre.

Om man ska prata marknadsföring så är tidningsannonser det absolut sämsta och dyraste. Jag har annonserat två gånger. För flera år sedan betalade jag tusenlappar för en annons i Svensk Veterinärtidning, om mina böcker. Tänkte att man blir väl nyfiken på en kollega som skriver! Fick ett (1) napp - en länsveterinär jag inte kände innan hörde av sig och ville köpa. Den andra gången var när jag sent i höstas satte in en minst lika kostsam annons i PRO-tidningen. Erbjöd mina böcker till ett mycket förmånligt pris fram till jul om man kontaktade mig direkt via mejl eller mobil. Inte ett enda napp ... Så jag är så glad att det finns kostnadsfria sociala medier!

Vad gäller mina fem böcker så kommer från i år bara en bok, den sista (De svarta tornen) vara tillgänglig för köp via de vanliga kanalerna (nätet och Serafs webbshop). Det beror på att förlaget nu bara ska ha traditionell utgivning, där förlaget står för tryckkostnaderna. Det blir alldeles för kostsamt för förlaget att köpa ut alla mina titlar, så man nöjer sig med den sist utgivna. I fortsättningen kommer de alltså stå helt och hållet för kostnaderna för mina kommande böcker. Bekvämt och bra! Men jag har kvar gott om exemplar av de fyra först utgivna i mitt hemmalager, så om någon vill köpa går det så klart bra att kontakta mig direkt. På sikt kommer åtminstone serien om Ön att ges ut på nytt med nya omslag och säkert en del omarbetning. Men först är planeringen att ge ut bok nummer sex som jag hoppas blir färdig för tryck framåt hösten.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar