torsdag 2 april 2020

Plötsligt är allt helt annorlunda ...

Jag gick i pension för en månad sedan, ungefär samtidigt som pandemin fick ordentligt fäste i Sverige. Mitt liv har förändrats dubbelt upp. Tänker att jag ändå har det väldigt bra, behöver inte känna efter om jag är frisk nog att åka till ett arbete samtidigt som jag lätt kunnat byta mina arbetstimmar (halvtid) mot min hobby, skrivandet. Jag bor på landet, behöver inte utnyttja allmänna kommunikationsmedel, är i god kondition tack vare mina hundar och har inga "underliggande sjukdomar".
Jag tycker jag borde överleva en infektion med covid-19.

Men alla har vi väl någon/några vi oroar oss för, anhöriga, vänner, arbetskamrater. Risken att själv bli smittad är inget man kan nonchalera bara för att man tror man är frisk nog att överleva, man kan ju råka sprida smittan vidare!

Nåväl, detta är en bokblogg, den ska inte handla om allmänna livsfrågor eller ens om det vi alla lägger så mycket uppmärksamhet på, den pågående pandemin. Jag tänkte skriva några rader om mitt pågående skrivande.

Bakom mig har jag nu fem böcker. Det är inte många om man tex jämför med Kim K Kimselius, men tillräckligt för att jag nu ska ha kommit fram till en hyfsad uppläggning av mitt författande. Att ha tid att skriva är förstås en grundförutsättning, eller snarare - att ta sig tid. Ju längre uppehåll desto svårare komma igång igen. Jag har lärt mig betydelsen av ordet "prokrastinering":
Prokrastinering eller uppskjutarbeteende innebär inom kognitiv beteendeterapi vanemässig och kontraproduktiv senareläggning, förhalning eller undvikande av planerade handlingar, beslut och arbetsuppgifter, trots vetskap om att det kan leda till negativa konsekvenser (Wikipedia)
Men i och med min pensionering kom jag igång igen på allvar. Lägger 2-3 timmar om dagen på mitt bokmanus nu, ett manus jag påbörjade för flera år sedan men först nu i vinter känt mig lockad att fortsätta med. Jag är därför tillbaka i min gamla stil där huvuddelen av karaktärerna är unga människor typ runt tjugo. I förra boken (De svarta tornen) presenterade jag ju ett gäng äldre huvudkaraktärer. Det var roligt att under skrivandet lära känna dessa och uppskattat av vissa (äldre) läsare!

Det som fick mig att börja med just detta manus igen är idén att låna över ett par av karaktärerna (inte de gamla dock) från förra boken, ett par jag inte känt mig färdig med. Nu, när jag snart skrivit 200 A5-sidor är det dags att foga in dem i handlingen. Spännande!

I mina första böcker hade jag som stöd knappt mer än en lista på karaktärerna som jag fyllde i allt eftersom jag skapade dem. Nu har jag flera dokument vid sidan av huvudmanuset. Nämligen:

  • Fortfarande en lista på personer (både två- och fyrbenta). Jag gör det enkelt för mig, kopierar beskrivningarna ur manuset på deras utseende mm viktigt och lägger in efter namnet. Det blir en bra bas till vilken jag sen kan lägga till extra uppgifter.
  • En kapitelförteckning. Väldigt praktiskt, inte minst när man vill gå tillbaka till en särskild händelse och se vad man har skrivit där. Jag radar upp kapitlen allt eftersom de påbörjas, eller kanske nåt kapitel i förväg. Med kursiv stil skriver jag vad jag tänkt ska hända, sen med vanlig stil vad det blev. Inte alltid samma sak!
  • Ett dokument för mina tankar och idéer, sånt jag kommit på under bilfärder och hundpromenader och sedan skyndat mig skriva ner när jag kommit hem. Där finns en hel del som aldrig fått hända. Genom att stryka texten eller på annat sätt markera kan det ändå få stå kvar. Jag kallar detta dokument för tanketrådar.
  • En punktlista för Obs - att ändra/kolla vid redigering. Denna har jag helt nyligen kompletterat genom att via Granska/Ny kommentar lägga in frågor i marginalen direkt i manuset, när jag vid tillfälle måste kolla något. Den senaste gällde tex vad en av personerna egentligen hade på sig för kläder. En annan att kolla om natthimlen ser helt svart ut i en storstad, dvs så man inte ser stjärnorna, eller är den tvärtom så ljus (upplyst) att det är därför de inte syns.
  • Ett dokument har jag för datum och tider. Inte minst årstid-rimligt väder etc, men också detaljer som att allt startar på en lördag fm. Detta använder jag lite för lite känner jag, men är väldigt tacksam att det finns när jag plötsligt inte har koll längre.
  • När manuset är färdigt ska det sättas. Tydligen försvinner då all kursivering. Jag gör inte detta själv och har nu kommit på att det kanske skulle underlätta om jag har ett dokument där jag klistrat in alla ord och meningar som jag kursiverat. Det blir också bra när jag ska slutgiltigt bestämma mig för vad som faktiskt ska vara i kursiv stil, så det blir konsekvent. Det där med tankar tex. Det finns ju liksom två typer av tankar. Jämför: "Om jag bara hade tagit med mig mobilen!" tänkte hon. Med: Om hon bara hade tagit med sig mobilen, tänkte hon.
Jag har också ett par-tre gamla dokument som jag inte rört sen 2017 då jag påbörjade denna bokidé. Kul att ha kvar för att kunna läsa hur jag tänkte från början.

Jaha, detta var väl vad jag hade tänkt skriva idag. Har lite dåligt samvete för att jag inte uppdaterat de andra flikarna i bloggen men det får bli en annan gång. Nu ska jag gå en runda i huset, mata fiskarna, sträcka på nacken. Sen sätta tiduret på 60 minuter och kasta mig över skrivandet igen!


4 kommentarer:

  1. Eva i Dalarna23 april 2020 20:50

    Hej Astrid. Tänk att det skulle ta nästan ett år , sen jag läste, Porten, innan jag kom igång med fortsättningen, Delad identitet. Men nu är jag igång, har börjat läsa den. Jag som vanligen läser väldigt fort, börjar plötsligt läsa långsamt. Jag tycker boken kräver det, långsam läsning. Nästan som meditation. Ska bli spännande att se vad som händer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva! Delad identitet är ju rätt tunn så jag hoppas du tar dig igenom den, den är också lite mörkare än de andra. Min personliga favorit är bok tre, Kvinnan med silverhåret! Och min senaste, De svarta tornen som har en verkligt silverhårig (dvs äldre) huvudperson ...

      Radera
  2. Eva i Dalarna25 april 2020 07:58

    Hej. Jag kunde knappt lägga ifrån mig Delad identitet, så nu är den färdigläst.
    Det var många personer att hålla koll på, personförteckningen var till god hjälp med det. Jag räknade förstås ut hur det skulle sluta med Tindra och hennes kärlek men handlingen var bra. Det roade mig att det plötsligt hade gått många år och somligt hade ändrats,både stort och smått. Till exempel åt de alltid åt under tystnad "förr" medan de nu pratade och diskuterade under måltiderna...Miro är fortfarande min favorit.
    Slutet var jättespännande! Nu får det inte ta ett år innan jag ger mig på del 3 i serien!
    Ha en trevlig helg!

    SvaraRadera
  3. Tack detsamma, Eva!
    Roligt att höra att du gillade del 2. Lycka till med del 3 :-)

    SvaraRadera