söndag 13 november 2016

Mördande foto av Kim M Kimselius

Har idag läst ut Mördande foto, en bok skriven av en mycket produktiv författare, Kim M Kimselius. Det är en författare som med stor framgång ger ut på eget förlag vilket är en av orsakerna till att jag tillhör hennes beundrarskara. En annan att hon skriver bra böcker! Och många böcker! De flesta med historiskt tema kombinerat med lite lagom fantasy och mycket spänning. Denna bok utspelar sig dock i nutid.
Jag önskar att jag hade kunnat sätta hennes böcker i händerna på mina bokslukande flickor när de var i skolåldern. Inte minst för de faktasidor som oftast avslutar hennes historiska äventyr.


     Först lite fakta:

           Titel: Mördande foto
           Författare: Kim M Kimselius
           Förlag: Roslagstext
           Utgivningsår: 2016
           Genre enligt baksidan: Thriller

Lite kort om handlingen lånat från baksidestexten så jag inte råkar avslöja för mycket:

Klassen får besök av en författare. Hon vill gärna fotografera eleverna. Marina vet att hennes mamma har förbjudit henne att någonsin lägga ut bilder på nätet. Marina har glömt varför. När de den här dagen har en vikarie som inte känner till fotoförbudet, tar Marina chansen att få vara precis som alla andra. Hon går med på att bli fotograferad och få bilden utlagd på författarens blogg, utan att ha en aning om de skrämmande konsekvenserna.

Omslaget är ju det första man ser av en bok och det som ska fånga den tilltänkta läsarens intresse. Det lyckas alldeles utmärkt - bilden andas pulshöjande skräck. Man känner sig mörkrädd ... Fotografen heter Susanne Nilsson kanske jag bör nämna, medan Kims make Jan har fixat formgivningen.

Karaktärerna man möter är framför allt de två ungdomarna och skolkamraterna Marina och Aziza. Deras vänskap skildras både realistiskt och hjärtevarmt. Kim är så bra på att beskriva barn och ungdomar, hur de tänker och upplever sin omvärld. Tycker jag i alla fall, som i sanningens namn har väldigt många år mellan nu och min barndom. Skurken i handlingen - för en sådan måste ju finnas i en thriller - är otäckt ond. Kim väjer inte för att låta huvudpersonen sväva i livsfara. Vågar inte vara mer specifik än så för att inte spoila. Även äldre personer, här i form av en gammal tant, får vara med på ett hörn och spela en biroll.

Boken har 240 sidor som indelas i 57 kapitel, samt några sidor om författaren själv och hennes övriga böcker. Att kapitlen är korta gör att det är svårt att lägga boken ifrån sig, man tänker bara ett kapitel till och så har man plötsligt läst tre-fyra stycken.

Vad tycker jag då? Jo, jag gillar denna bok, den är lättläst, välskriven, spännande, varm och tänkvärd - Internet och Facebook har sina risker. Kapitellängden är utmärkt för en bok av denna typ, med gott om cliff-hangers. Språket passar bra för ändamålet och Kim är duktig på både dialoger och gestaltning. En utspilld kaffekopp har inget med handlingen att göra men säger mer än bara adjektiv.

Jag gillar inte att sätta betyg men hade jag gjort det skulle det blivit högt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar