onsdag 25 november 2015

Svartänglar, demoner och ödesgudinnor...

Idag blev jag klar med lyssnandet på MTMs inläsning av Månfolkets land, som är andra boken i serien om Själarnas öden, författare Caroline Hurtig. Har skrivit en recension tidigare... nej men har jag inte det?? Hittar ingen, det var konstigt... Kanske har jag Carolines böcker för nära mig eftersom vi delar förlag. Tagit för givet att jag skrivit recensioner på dessa fantastiska böcker...

Nåja, då får jag göra det nu. Hellre en gång för mycket än för lite!
Men vill först bara berätta hur det är att lyssna på en bok som man korrekturläst. För vårt samarbete i förlaget innebär att vi korrektur/redigerings-läser varandras bokmanus (från del 2). Att göra det är tyvärr inte så bra för läsupplevelsen. Att läsa med korrekturglasögon är som att lyssna på en liten futtig batteriradio jämfört med att höra via dyra stereohörlurar! Jag har verkligen njutit varenda minut ...

Böckerna jag talar om är alltså:

 som är först i serien, och följs av del 2:
 Författaren själv är hälften så gammal som jag och ser ut så här:


Böckerna kan köpas via nätbokhandeln (tex Bokus eller Adlibris) eller direkt från hennes förlag, som heter Antares förlag.

Carolines värld innehåller en rad olika väsen där människorna är de minst intressanta, även om de får en större roll i tredje boken (Ur nattens mörker) som kommer ut nu i dagarna. Världen innehåller flera olika dimensioner där vår egen bara är en i mängden. Centralt finns ödesgudinnorna, som är fem till antalet och ser varandra som systrar. De bestämmer öden för "sina" själar och följer deras liv - inte alltid följer själarna dock sina öden... Svartänglarna är inte så svarta som man kan tro, mer avslöjar jag inte om dessa viktiga varelser. Demoner finns av olika slag och de är mer eller mindre illasinnade. Hybrider är en egen sort som liknar människorna, men är mycket starkare och snabbare. Utöver detta finns det alver, troll, tomtar ... har jag glömt något?

Karaktärerna, dem älskar jag. Har ju följt de olika huvudpersonerna genom hela tre bokmanus! Miljöbeskrivningarna är alldeles lagom utförliga, lämnar plats för lite egen fantasi men styr ändå så man inte hamnar helt galet. Och gestaltningen - alltså sättet att beskriva hur någon känner genom vad de gör, typ - den är så bra att jag tänker att det inte vore så svårt att göra om texten till filmmanus. Handlingen - fattar inte hur Caroline kan hitta på så mycket variationer på hemskheter som drabbar hennes karaktärer! Men det är inte bara spänning i böckerna, utan gott om värmande, gripande romantik och även ett stänk av humor.

Omslagen slutligen är så snygga att man skulle kunna ha dem som tavlor på väggen ...

Har jag då ingenting negativt att komma med? Jo, en sak. Språket i första boken, Ödesgudinnans val, är inte så bra. Skulle behövt en bättre korrekturläsning före tryckningen. Men det ska vi fixa till e-bokupplagan som kommer nästa år enligt planerna. Håller helt med bloggaren som glömde felen när hon upptäckte hur bra boken var, läs här!

Tilläggas kan att Caroline även gett ut en fristående bok, Tjurnatten. Även den kan jag varmt rekommendera, fast läs gärna de två andra först eftersom det finns ett visst samband ...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar