söndag 29 november 2015

Ljusets väktare

Det kan vara hög tid med en recension här i bloggen nu. Jag har en bok liggande som jag läste för några månader sedan men som jag glömt skriva om. Annat kom emellan, som det kan vara ibland. Så jag har den inte i alldeles färskt minne men har några anteckningar som hjälp.


Titel: Ljusets väktare
Författare: Marie-Louise Fritzén
Förlag: Hoi förlag
Tryckår: 2015
Antal sidor: 269
Går att köpa både som bok (kartonage) och e-bok bland annat från Adlibris och Bokus.
Författaren har en blogg där man kan läsa mer om boken och bakgrunden.
Hon har tidigare (2014) skrivit boken Spegelblänk som jag inte har läst.




Handlingen som den beskrivs på bokens baksida: I en tid då den självständiga adeln i södra Frankrike njuter av livets goda vid kärlekens hov planerar påven i Rom att utrota kättare och kväsa alla åsikter om frihet och jämlikhet.
Den nyfödda Elisèau lämnas att växa upp hos en släkting efter att modern mördats. Hennes far, riddaren Enricx, vill hämnas sin älskade men måste ta sold hos greven av Foix för att förtjäna sitt och dotterns uppehälle. När påvens män trappar upp jakten på kättare och sympatisörer hämtar Enricx sin halvvuxna dotter till slottet Foix där hon får öva stridskonst såväl som latin och hovetikett. Elisèau är en självständig själ och hennes mod och viljestyrka för med sig både kärlek och sorg medan påvens armé rustar för att invadera landet.

Om författaren står bland annat att hon har ett starkt historieintresse, främst för tidsepoker med liberala värderinga och hoten mot dessa och hon skriver gärna om starka kvinnogestalter.
Hennes manus innehåller ofta övernaturliga inslag och en hel del kärlek.

Vad är då detta för sorts bok? Vilken genre? Jag tycker själv att det är en blandning mellan historisk roman och fantasy. Det är både en styrka och en svaghet i mina ögon. Jag gillar när fantasin utmanas och handlingen lämnar det helt verklighetstrogna. Och en historisk miljö är ju vanligt i fantasygenren. Här är jag ofta osäker på var gränsen går mellan vad som är historiska fakta och fiction. Kan för lite om denna tidsepok så jag väljer att se det som helt påhittat. Jag har inte läst på författarens blogg om bakgrundsfakta, vilket nog hade varit en fördel.

Språket i boken är utmärkt. Hittar väldigt få fel, den är noggrant redigerad, vilket är ett stort plus. Bläddrar man lite snabbt ser det lockande ut, med korta stycken och en hel del dialoger.

Karaktärer och miljöbeskrivningar har jag inget att anmärka på. Särskilt de senare är målande och utförliga.

Något som utmärker författarens stil är alla dofter. Exempelcitat: Doften av vaxljus, välkryddad mat och vin i överflöd späddes ut med unkna kroppsvätskor och festglada människors andetag.

Matbeskrivningar har jag själv gärna med i mina böcker, tycker också det är intressant att läsa om mat i andras böcker. Ett exempel: Läckert anrättad gås fylld med äpple, selleri, timjan och lök dukades förstås fram på Martinmas, men också pajer, rostade kastanjer och sötsaker som glaserad ingefära och croissanter med mandelfyllning. Visst vattnas det i munnen?!
Här förekommer också mycket våld och blodiga scener. Och en hel del romantik.

Ett litet minus är namnen. Det är svårt att hålla rätt på alla franska adelsmän, vilka som stödjer vem i stridigheterna och varför. Där gav jag snart upp får jag erkänna, och koncentrerade mig på huvudpersonerna.

Omslaget gillar jag, det är intressant med borgen i bakgrunden och den gamla kartan man skymtar där ovanför. Snygga färger också, lockande och ödesmättade. Titeln i guld är pricken över i.

Ingenstans kan jag hitta någon uppgift om att detta är den första delen i en serie, vilket man får intryck av när man läser slutorden. Det känns som att författaren planerar en fortsättning. Jag hoppas det för jag läser gärna mer om denna intressanta flicka med sina övernaturliga förmågor hon knappt hinner komma underfund med innan boken tar slut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar