söndag 6 september 2015

Funderingar kring sättet att skriva

Läser för närvarande Kim M. Kimselius bok Att hitta glädje i skrivandet (recension kommer så småningom). Slås av hur annorlunda Kim skriver jämfört med hur jag själv gör det. Kanske bidragande orsak till att hon har så mycket större framgång med sina böcker...

Kim använder sig av Gula Lappar, alltså såna där med klister på, post-it heter en typ. För både korta och längre anteckningar.
Det har jag aldrig gjort.

Kim skriver också Innehållsförteckningar där hon spaltar upp lite kort vad varje kapitel innehåller. Eller ska innehålla om det inte är skrivet ännu. Låter som en utmärkt idé.
Som jag aldrig har testat.

Kim har även Mallar som ska underlätta skrivandet. Den biten förstod jag inte riktigt.
Har i alla fall aldrig skapat en Mall.

Kim kör med huller om buller-teknik. Med risk att vara övertydlig (vilket man ska undvika, det håller jag verkligen med Kim om) så betyder detta att man skriver ner de händelser/kapitel man känner för just för stunden. Först när boken närmar sig slutet sorterar man dem i rätt tidsordning.
Har jag aldrig någonsin gjort.

Kim har en skrivarlya - även om hon kan skriva precis var som helst när andan faller på. Själv skriver jag nästan enbart sittande vid köksbordet. Att jag skriver nästan, beror på att vi var ett gäng som förra året träffades på biblioteket och skrev varje söndagseftermiddag.
Har alltså aldrig haft ens ett skrivbord att bre ut mig på.

Kim jobbar mellan bestämda klockslag, tror det var 8-17. Fast där tror jag hon fuskar en hel del, eftersom hon så ofta fylls av nya idéer... Blir nog övertid ibland!
Jag skriver när jag får tid över, ofta sent på kvällarna. Ändå har jag fördelen att ha ett halvtidsjobb. Men har å andra sidan en sjuklig make och två promenad-glada hundar som vill ha sin del av min tid.

Skillnaden oss emellan är förstås framför allt att Kim lever på sitt skrivande medan det för mig bara är en nödvändig fritidssyssla, ett behov att uppfylla, en möjlighet till verklighetsflykt och en fantasimani.
Jag lever för mitt skrivande, kan man kanske säga, lite tillspetsat. För jag vill inte vara utan skrivandet, så tomt livet vore då!


Här hämtar jag min inspiration - i skogen. Tillsammans med mina kära hundar. Där är vi nog rätt lika, Kim och jag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar