fredag 7 augusti 2015

Reinkarnation... om det ändå gick att tro på!

Jag önskar jag kunde tro på reinkarnation. Men det går bara inte.
Inte heller klarar jag av att tro på skyddsänglar.
Eller ens någon Gud...
Kanske det är därför jag är så förtjust i fantasy-litteraturen. Där kan man låtsas tro på nästan vad som helst!

Men tänk det där med många liv. Då skulle de arma stackare vars liv är uselt, för kort, för smärtsamt eller på annat vis orättvist, kunna kompenseras i nästa liv.
Fast för att kunna hoppas på det måste man rimligen också minnas sina gamla liv. Och det vore ju rörigt, jobbigt nog att hålla rätt på ett livs alla minnen...

Om det vore så att man föds på nytt, så tycker jag att det skulle vara en utveckling på något vis, att man skulle bli allt visare och allt godare. Men inte sådär som i hinduismen, att de fattiga har sig själva att skylla för de har varit onda eller misskötsamma i föregående liv. Och att de rika och mäktiga har förtjänat sin lyxiga tillvaro från tidigare leverne.

Om jag fick önska så skulle det bli ett nytt liv åt min make. Han fick diagnosen parkinson redan för 25 år sedan. Grymt...




3 kommentarer:

  1. Enkelt att tänka kanske... Men låt säga att döden före man föddes och döden efter att man dött är samma sorts död. Då är det väl inte omöjligt att den avbryts med att man föds till något, även nästa gång man är i den?

    SvaraRadera
  2. Motfrågan där blir dock: "Finns det ett ständigt medföljande "jag"?"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var en intressant tanke, Micke. Men då måste man tro på förekomsten av någon sorts själ, eller ett jag som överlever döden. Jag har ju gott om fantasi men min vetenskapliga sida protesterar...

      Radera