tisdag 4 augusti 2015

Mat - är det något att skriva om?

Av mina läsare har jag fått en och annan, ofta lite retsam, kommentar över att jag så ofta och gärna tar upp mat och måltider i mina böcker. Kom att tänka på detta när jag förberedde middagen idag. Efter att jag för ett par år sedan gick över till något mellan GI- och LCHF-diet så har jag lärt mig massor om grönsaker och rotfrukter och vidgat mina inköp från denna del av kostcirkeln. Förut var det mest bara morötter, lök, tomater, paprika, sallad och fryst broccoli som hamnade på tallriken. Nu köper jag ofta zucchini, gulbetor, rättika, spetskål, färsk broccoli och annat gott och nyttigt.

Till middagen idag skar jag upp en färsk broccoli. Det är ju långt ifrån bara de små "träden" man kan äta, stammen är också smaklig och ersätter för mig potatis och ris. Men ibland är den väl grov och trådig. Med några enkla snitt kan man skala bort det yttersta och njuta av den mjälla insidan.

När man som jag låter sina karaktärer hamna i en annan värld, så anser jag det vara högintressant att fundera på, och beskriva, vad man sätter fram på bordet när hungern ska stillas. Eller vad man stuvar ner i sadelpåsen eller ryggsäcken när man ska ut på längre turer. Må det sen vara utflykter eller flykt. Något måste man ju ha sig till livs, eller hur?

Därför är det klart alldeles logiskt att jag retar mig på när andra författare snålar med dessa upplysningar. Eller kanske inte retar mig, snarare beklagar det och inte känner mig riktigt nöjd. Jag tror detta delvis beror på att jag äter så mycket godare och variationsrikare mat numera sedan barnen flyttade hemifrån och makaronerna försvann från skafferiet.


Squash kan man odla själv. Och ringblommor - de ska ju gå att äta, men det är ju synd. Alltför vackra att se på, tycker jag, för att ätas upp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar