söndag 23 augusti 2015

I nöd och lust

Ibland önskar man att man kunde få vara författaren som skriver boken som är det egna livet. Så mycket enklare än att behöva leva det. Bara redigera bort det alltför hemska och trista. Låta huvudpersonen (jaget) få styrka att klara ut både små problem och stora kriser. Se till att hon utvecklas till en bättre människa. Och så klart fixa ett gott slut. Där alla blir lyckliga, helst även skurkarna.

Men då detta inte är möjligt så får man nöja sig med verklighetsflykt. Och där är det långt effektivare att själv författa än att läsa vad andra skriver, i alla fall för mig.

Verklighetsflykt var den främsta anledningen till att jag själv började skriva fantasyromaner för några år sedan. Behövde få lite andrum från verkligheten där min make blev allt sämre i sin parkinsonsjukdom. För fyra år sedan fick min då bara 57-årige make acceptera rollator, nu har vi en rullstol i garaget, visserligen inte behövt använda den ännu mer än vid ett par tillfällen, men ändå, den är där. Kommer kanske behövas dagligen inom en inte alltför avlägsen framtid. Och det skapar nya frågor. Kan en rullstol vara till nytta och fungera i vårt inte särskilt handikappvänliga hem? Krävs ombyggnader? Måste sovrummet flyttas ner till bottenplanet?
Vi har fått lära oss nya termer och möta nya yrken som biståndshandläggare, arbetsterapeut och hemtjänstsamordnare.  Har fyllt i blanketter och fått alltfler hjälpmedel.
Lyckan över det egna hemmet med de tre älskade och så välkomna barnen har förgyllt livet och äktenskapet i många år. Men nu tycks det vara slut på "lusten" och dags för "nöden".

Att få vända ryggen till denna vardag för ett par timmar för att skapa och leva i sin egen värld är en lyx som väl bara författare kan uppleva. Näst bäst är att få redigera redan skrivet material, återse de gamla vännerna och finputsa deras liv, karaktärer och möjligheter. Om sedan det man skapat blir tryckt, sålt och läst är för min del inte det viktigaste. Utan det som gör skrivandet så givande är detta att ha kontroll över situationen, över livet även om det bara är i fantasin.


Min mamma översatte en bilderbok om lycka när vi var barn. Den handlade om Snobben och Karl. Eller Snoopy och Charlie Brown som de heter på originalspråk. Titeln på boken var "Lycka är en varm valp". Sensmoralen var väl att man får ta vara på de små lyckorna här i livet.
Som till exempel när ogräset i den orensade rabatten är så här vackert!
Självsådda fingerborgsblommor.

6 kommentarer:

  1. Ja, att få försvinna in i en egen fantasivärld är verkligen det bästa som finns. <3
    Visst hade man ändrat på mycket om man hade kunnat skriva sitt eget liv.....
    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kram själv! I framtiden kanske man är ständigt uppkopplad och lever ett parallellt liv på nätet, ett man själv styr över...

      Radera
  2. Kram på dig💖Och vilka fina blommor😊

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte så mycket jämfört med din egen trädgård, Kristina! Kram <3

      Radera
  3. Fingerborgarna är vackra. Vilda, självsådda eller framtagna ur svett och möda (mina enstaka ex). Längtar efter att tredje boken kommer ut. Även en del av mina kunder har efterfrågat fortsättningen =). Så fly, fly. In to the Woods (skogsfolket)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skogsfolket... ja det är kanske bättre än Skogsvärlden...

      Radera