onsdag 22 juli 2015

Mellody Looh - Födelsemärket av Gabriella Kjeilen

I min långa rad av egenutgivna böcker har turen kommit till Födelsemärket, en fantasy av Gabriella P. Kjeilen. Detta är den första delen i en serie som heter Mellody Looh, efter huvudpersonen.
Det är Gabriellas debutroman. En lagom tjock bok på strax under 400 sidor.

Kan köpas på till exempel Bokus och Adlibris.

Mer om författaren kan man hitta på hennes blogg. Där får man även veta vad P i författarnamnet står för ...

Jag har boken liggande bredvid mig med baksidan upp. Möts av en fråga i vit text på svart botten - hela omslaget har svart bakgrundsfärg. Den lyder:

Vad gör du om du en dag får lära dig att du inte är den du trodde ... och den du egentligen är kanske inte är den du vill vara?

Detta är en rätt träffande sammanfattning av grundidén till boken. Huvudpersonen tror att hon är en människa bland andra människor, men upptäcker tidigt i boken att så verkligen inte är fallet. När ens hörntänder växer ut är det ju rimligt att anta att några av ens gener skiljer sig från den tråkiga allmänhetens ... Ett födelsemärke som förändras långt snabbare än cancer hör inte heller till det vanliga.

Lite mer om handlingen får jag väl avslöja, lånar från baksidan igen:

Märket på Erikas hals har alltid fått henne att känna sig annorlunda. När hon får veta att jorden inte är hennes hem och återvänder till planeten Lavida, en planet befolkad av varelser hon bara trott fanns i sagorna, hoppas hon på att äntligen passa in.

Erika heter i själva verket Mellody Looh och är alldeles ovanligt speciell. Inte bara för att hon hör hemma på en avlägsen planet, även där är hon en unik person. Här vimlar det av olika typer av varelser av vilka somliga tillhör ljuset, andra mörkret. I kampen mellan gott och ont är det inte självklart vilken sida hon väljer. Inte heller är det så att de goda är så mycket bättre än de onda.

Handlingen håller högt tempo i boken och det är ingen brist på spänning. Onormala krafter, magi, starka känslor, våld, blod och sex ... Allt i en kryddstark blandning - man har inte tråkigt under läsningen. Första meningen i prologen ger en liten fingervisning över vad som komma ska: Eije skrek högt av smärta. Fast det visar sig vara en förlossning och då är det ju naturligt att man skriker.

Miljöskildringarna ger stöd åt fantasin och även karaktärerna beskrivs så de känns äkta. Slutet är som det ska vara i en serie, jag slår igen boken med en önskan att genast få fortsätta med nästa del. Vilken ännu inte är utgiven.

Omslaget är inte det man väntar sig av en fantasybok - ett svartvitt foto av en ung kvinna där man tyvärr inte ser det hemlighetsfulla födelsemärket. Bara ögonen är färgade, ljusblå med vita strimmor. Det fungerar och ser proffsigt ut, även om jag själv inte är så förtjust i fotografiska omslag.
Titeln på serien är jag lite frågande inför, varför ett så besvärligt efternamn? Det snirkliga teckensnittet gör det inte alldeles lätt att tyda att det står Looh och inte som jag först trodde: Loch. Hur ska man uttala två o med h efter?

När det som i detta fall är en egenutgiven bok, är man kanske extra hård vad gäller språk och redigering. Texten skulle mått bra av en noggrannare korrekturläsning. Här finns gott om slarvfel. Ord och bokstäver som skulle tagits bort eller som saknas. Felstavningar. Det är synd för det drar ner helhetsintrycket. Störande och onödigt. Språket är annars helt okej.
Uppställning med stycken och dialoger, längden på meningar och annat sådant får klart godkänt - det ser lockande ut när man snabbt bläddrar igenom boken, lagom luftigt.
Att det finns både namnlistor och karta i slutet av boken är ett klart plus.

Sammantaget så har jag inga problem med att rekommendera boken för läsning, om man inte har alltför känslig mage. Här är det gott om hårda tag, blod och död. Hade det varit en film hade man som tittare varnats för våldsamma scener ...
Men här finns även romantik, samvetsfrågor och lojalitet som mjukar upp det hela.

2 kommentarer:

  1. Tack för en fin recension! Verkar som du överlag tyckte bra om den :)
    Namnet har jag ingen bra förklaring till. Det kom bara till mig att hon skulle heta så. De andra har jag fått fundera på men just hennes namn var klart i samma stund som jag kom på min första idé till manuset ;) H:t är tyst så det uttalas "Loo". Tycker dock inte det är besvärligt. Finns många underliga efternamn här i världen. Mitt eget "Poopuu" är ju ett av dem :)
    Angående korrekturen dock så kan jag inget annat än att hålla med. La för mkt pengar på lektörer på första boken att jag inte hade råd med en ordentlig korrektör, men det misstaget tänker jag i alla fall rätta till i tvåan :)
    Som sagt, tack för en fin recension! Jättekul att du ändå tyckte om den. Hoppas det är okej om jag citerar och länkar från min hemsida (och facebook)? :)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart får du använda citat och länka.Tror du hade märkt felen jag påpekar om du läst en gång till själv, lite långsamt. Man kan läsa högt också, det gör en del. Kram och lycka till med tvåan!

      Radera