måndag 1 juni 2015

Söner av Heimdall av Helena Andersson

Denna bok har jag medvetet dröjt med att läsa. Blev inte riktigt lockad av baksidestexten. En blandning av fantasy och isländska sagor där det förra begränsas av det senare, verkade det som.
Hmm njae...
Men eftersom min förlagskompis Caroline Hurtig tycker den är så läsvärd, så fick jag väl ändå försöka ta mig igenom den, bestämde jag till slut. Gjorde slag i saken och beställde den från Undrentide, ett förlag som jag tidigare bara haft positiva erfarenheter av.

Lite fakta allra först:

Titel: Söner av Heimdall
Författare: Helena Andersson
Förlag: Undrentide
Tryckår: 2014
Antal sidor: 311
Kan köpas från Undrentide förlag, Bokus och Adlibris bland annat.
Billigast från förlaget i dagsläget.

Lånar ur baksidestexten lite övergripande: Vikingatiden ligger tung över Norden och de gamla gudarna lever. Över slagfältet beger sig Rig för att söka upp tre tvillingpar och lära dem om hövdingar, bönder och trälar. Valkyriorna hetsar sina hästar efter den som brutit sin krigared, medan nornorna spinner sina ödestrådar kring ett nyfött barn på Island.

Handlingen. Början av boken kan kanske vara lite avskräckande men tar man sig bara vidare till sidan 12 så hamnar man i en handling så fängslande att det är svårt att lägga boken ifrån sig.Samma gäller språket. det tar lite tid att vänja sig, men sedan man väl gjort det så är man fast!
Men tillbaka till handlingen. Det börjar på Islands hedar där man färdas på islandshästar, kämpar mot farsoter och utmanar varandra. Magiska väsen och asagudar anas i skuggorna. Tidigt väver Helena Andersson ett triangeldrama, där det inte är självklart vem som ska vinna den fagra Allvitters håg, ska det bli Ragnar eller hans kusin Herjan? Med vikingaskepp tar man sig över till fastlandet där det kommer utkämpas ett slag utanför Uppsala. Blod, sjukdom och död, dimma och stormar, svärd och knivar, hästar och långhus, kärleksfröjd såväl som svek. Och så det där med gudar, nornor, völvor och valkyrior, vilka dock inte får mer plats än att man kan smälta det. Det finns till och med en drake med i handlingen...

Karaktärerna. Ja vad ska jag säga om dem? Intressanta, väldigt olika, trovärdiga, flerdimensionella ... Skicklig beskrivning av när Ragnar... hoppsan, höll på att avslöja för mycket, tänker på sid 151-152. Smärtsamt men psykologiskt intressant. Ragnar är mer komplicerad än man först kan tro.

Miljöskildringarna är utmärkta. Jag brukar likna dessa vid en julgran - man vill varken ha en avbarrad gran utan pynt eller en som är så översållad med grannlåt att  själva granen inte kan mer än anas. Här lyckas Helena bra tycker jag, precis lagom.

Språket är mer än det vanliga, mer än nödvändigt. Dialogerna har en nyans av ett gammaldags uttryckssätt som passar så väl in i handlingen att jag fylls av beundran. Sammantaget förstår man att Helena Andersson verkligen arbetat med sitt manus, lagt mycket tid på bakgrundsforskning och läsande av dåtida skrifter. Redigeringen är utan anmärkning, hittar inga fel.

Omslaget. Här är jag för första gången inte imponerad. Jag stör mig på siluetten av mannen (för det är nog en man att döma av den kraftiga näsprofilen). Det hängande håret som är så iögonfallande... I dubbel bemärkelse! Och framför allt att den i och för sig snygga rutan med boktiteln döljer vad han ser ner på, vad han har i händerna. Man anar bara lite av hans kläder. Hade velat se mer av mannen, placerad längre bort, kanske stående på en kulle i helkroppsprofil mot himlen. Och baksidestexten är svårläst på grund av den stengrå bakgrundsfärgen.

Men mitt totala intryck är mycket positivt och jag kan inte annat än starkt rekommendera denna bok till såväl fantasyläsare som historieälskare! Spänning, kärlek, dramatik blandat i lagom proportioner... Och förgyllt med lite lagom magi och övernaturlighet.

Det bästa till sist: detta är bara första delen i en serie...

4 kommentarer:

  1. Tänkte väl att du skulle tycka om den :-)
    Hon är så duktig Helena!

    kram

    SvaraRadera
  2. Jajamensan, du hade rätt som vanligt... :-)

    SvaraRadera
  3. Tack så jättemycket för den fina recensionen, Astrid! Den värmer i hjärtat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inget att tacka för - den var välförtjänt!

      Radera