tisdag 23 juni 2015

Kärlek - vilket slitet ord!

Om man tänker sig ett bokmanus som en maträtt... Det kan väl vara en bra bild? Om det sen är en liknelse eller en metafor, det kan vara detsamma.
I alla fall, en maträtt består ju av olika ingredienser. Ofta kan man gissa redan i förväg om det är något man kommer gilla, om det passar ens smak, bara på att läsa ingredienserna.

Står det ansjovis - ja då slänger jag genast receptet i papperskorgen.

Står det zombies på baksidan av en bok - ja då blir det ingen affär/inget lån av för mig (ja, jag vet, Caroline Hurtig, vi har inte samma smak där!)

Troligen går man på detta sätt miste om en och annan oförglömlig upplevelse.

Men detta är ingen matblogg så jag skippar jämförelsen hädanefter...

Jag gillar vissa ingredienser i en bok, däribland romantik, alltså typ attraktion, förälskelse, kärlek... För jag är i grunden en mycket romantisk person, det draget får man nog behålla livet ut (hoppas jag). Har ju hört om smått senildementa åldringar som... äsch strunt i den aspekten, så gammal är jag inte än och inte heller mina läsare.

Alltså vill jag klart ha med en rejäl portion kärlek i mina böcker. Men det är inte alltid så lätt att skriva så det fängslar och inte blir förutsägbart eller långtråkigt. Det ska finnas en laddning med i bilden, gärna en konflikt. Behöver inte vara "hat-kärlek", men gärna lite omöjligt.

Jag har lite tankar om KÄRLEKEN som kan vara såväl makt som hjälplöshet:

MAKT har den som får ta emot en annan persons kärlek. Makt inte bara att såra och att göra slut. Lika ont kan det göra med tystnad.
Att man inte hör av sig.
Att låta givaren leva i ovisshet om vad som gäller.

HJÄLPLÖS är den som ger bort sin kärlek. Givaren kan bara hoppas att mottagaren handskas varsamt med den gåva hen fått. Det är ju en urgammal bild/metafor med kärleken som ett hjärta. En annan jämförelse/liknelse skulle vara att kärleken är som en nykläckt  fågelunge, som mottagaren kan hålla varsamt och ömsint i sina båda händer med full uppmärksamhet på att skydda det lilla livet. Eller så kan hen överge ungen, lämna den åt sitt öde för att tyna bort och dö...
En fågelunge, hjälplös och ömtålig men också hungrig med kapacitet att växa sig stor och stark med rätt skötsel.

Någonstans mellan makten och hjälplösheten ligger såklart den bästa varianten, en balans mellan de två inblandade.
Men när man ska skriva om kärlek så är nog balans inte det mest spännande...
Osäkerhet, stolthet, aningslöshet, bitterhet och förstås svartsjuka, ja det finns massor av känslor som man kan blanda ner i smeten... Ja nu är jag inne på matrecept-tänket igen! (Kanske dags för en kvällsmacka...)

Har förresten hittat på ett eget ordspråk! Eller liknelse. Eller vad det nu bäst kan kallas.
(Ordspråk och ordstäv ska jag nog skriva om i ett kommande inlägg, tror jag.)

Men här kommer mitt ordspråk:

Kärleksord är som isbitar. Ju hetare mottagare desto snabbare smälter de bort.


4 kommentarer:

  1. Bra skrivet! :-) Kan inte annat än hålla med.
    Och vi kan ju inte alla älska Zombies. Blir det en apokalyps får du hålla dig till mig ;-)
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns faktiskt en (1) film om zombies som jag gillar. Huvudpersonen, en ung grabb, får gradvis tillbaka sitt liv eftersom han skyddar och fäster sig vid en levande tjej. Kram själv!

      Radera
    2. Aaah Warm Bodies menar du, ja den är bra och lite rolig :-)

      Radera