måndag 6 april 2015

Humörhöjaren På minuten

När dysterhetens grå molnmassor täcker himlavalvet över humörets växlande landskap och livsglädjens glittrande solstrålar inte förmår tränga igenom, då gäller det att ha en metod för att skingra molnen. Ibland kan det räcka med en skogspromenad med antingen fågelsång eller musik i öronen. Men det är lite lurigt eftersom vissa låtar påverkar humöret i fel riktning. Man kan bli melankolisk, ja rent av riktigt nere av somlig musik.

Så vad gör man då? Jo man tar fram medicinlådan (mobilen), letar fram rätt pillerburk (SR Play) och skakar fram tabletten som heter På minuten. Det är en jätteask som rymmer hundratals doser! Ett riktigt flabb-program, det erkänner jag, men de medverkande är så otroligt skickliga efter år av träning och bjuder verkligen på sig själva. Programledare är Ingvar Ström (som även leder Spanarna, som jag börjat ledsna på). Domare är Helge Skoog. I panelen sitter Pia Johansson, Hans Rosenfeldt, My Holmsten och David Batra.

Programidén är rätt enkel och har varit densamma i många, många år. Så som jag nu uttryckte mig är till exempel förbjudet i programmet, alltså att upprepa sig. Deltagaren får i tur och ordning ett ämne som de sedan ska berätta en historia om under 1 minut, utan att upprepa sig, staka sig, tveka med flera regler att följa. Minsta fel så avbryts de av någon av de andra.

Varför är detta så roligt kan man fråga sig? Tja. Till en del är det förstås de tokiga ämnena. Exempelvis "Varför polismyndigheten i Kalmar ångrade att man ersatte polishundarna med katter". Eller "Då stod det klart att makarna Corleone måste uteslutas ur vår grupp för grannsamverkan." Sen är det nog det höga tempot och deltagarnas goda humör som man dras med av. Det funkar för mig i alla fall. Jag kan skratta högt där jag vandrar fram i skogen och känner mig faktiskt lite gladare när avsnittet är slut. Min favorit: Hans Rosenfeldt.

 En annan pålitlig humörhöjare är gula blommor. Hittade en för mig helt okänd växt på ICA som jag inte kunde motstå. Får se hur länge den överlever i min omvårdnad...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar