lördag 28 februari 2015

Kent - för medelålders tanter?

Jag har en pinsamhet att bekänna.
Innan min dotters pojkvän Björn glömde en cd i vår bil, hade jag ingen aning om vad Kent var för något. Måste klart hört deras musik på radio en och annan gång men eftersom jag mest väljer P1 så har det inte varit ofta.

En dag när jag var ute på vägarna med bilen råkade jag sätta på på Björns skiva (Tigerdrottningen) och gillade den.
Lyssnade igen nästa gång jag körde bilen och började fastna på allvar.
Fick sedan  en annan av deras skivor i julklapp av dottern med pojkvän.
Och nu har jag till min egen förvåning och stolthet lyckats föra över båda två via min dator till mobilen!
Så nu kan jag lyssna till Kent även i skogen, inte bara i bilen. Tycker mer och mer om deras musik.

Varför skriver jag ett blogginlägg om en svensk popgrupp?
Jo, det beror nog mest på att jag läste en krönika i Smålandsposten av en kvinna som ser ut att vara åtminstone 40+ på vinjetten.
Så här skriver hon:
På väg till jobbet lyssnar jag på Kent, som så många gånger förr. Kan inte låta bli att börja fundera på schablonbilden av en Kent-lyssnare: Svårmodig yngling eller medelålders tant med känsloanspråk.
Vad menas med känsloanspråk frågar jag mig? För det blir väl i den kategorin jag själv hamnar...

 När jag googlar på Kent inser jag att detta uppenbarligen är ett väldigt känt och populärt svenskt band. De har enligt deras webbsida kent.nu vunnit 19 Grammisar sedan 1995 och även andra priser. Och de sjunger på svenska, inte illa!

Om du som läser detta inte känner till deras låtar så kan jag särskilt rekommendera Tigerdrottningen (2014). En av mina största favoriter där är La Belle Epoque. Vilken text! Man kan hitta låttexterna på webbsidan där de står upplistade - de har verkligen producerat en oerhörd massa låtar!


Här borde jag ju egentligen haft en bild på bandet men vågar inte, är för dålig på det där med vad man får lov till. Istället tänker jag på en helt annan sång än deras, nämligen Ekorr'n satt i granen. Här har ekorren ätit färdigt och kilat vidare till nya granar.

4 kommentarer:

  1. Det var kul att läsa detta :-) Jag lyssnade på Kent, till största del, under mina tonår och plågade familjen med det medan jag diskade. Jag har mina perioder med dem nu också men det är inte alls lika mycket. Framför allt är det deras nyaste alster jag tycker bäst om i vuxen ålder. Men i övrigt stämmer kanske den där bilden, att deprimerade tonåringar är deras största målgrupp, ganska bra på mig.

    SvaraRadera
  2. Dom har väl också utvecklats, som förhoppningsvis alla vi andra, och blivit bättre med åren. Gillar fr.a. deras melodier som man kan gnola med i liksom deras komp med vad som låter som "äkta" instrument i mina öron.

    SvaraRadera
  3. Som Björn skriver så "plågade" han mig/oss med Kents musik under en tid i vårt liv. Det resulterade i att jag "tvingades" lyssna till dem. Skulle nog inte ha lyssnat på dem annars. Och jag tycker om många av deras låtar. Det som är lite jobbigt är att texten är lite otydlig ibland. Min favorit bland favoriter är och förblir "Utan ditt andetag". Som en parentes så finns det även annan musik som jag lärt mig uppskatta "tack vare" Björns diskmusik.

    SvaraRadera
  4. Har lyssnat på Utan ditt andetag, den var fin... :-)

    SvaraRadera