måndag 22 december 2014

Gott och ont och mittemellan eller tvärtemot

Häromkvällen laddade "barnen" ner en färsk Disney-film som vi såg tillsammans: Malificent.

Jag är verkligen ingen filmkritiker, men detta tyckte jag var en mycket intressant film. Plötsligt var det inte sådär enkelt med vem som är god och vem som är ond. Är det så att även Disneyfilmmakarna ledsnat på den traditionella uppdelningen?

Det kan nog också vara så att vi fascineras mer av de elaka personerna än av de snälla . Huvudperson i denna film är den onda fen i Törnrosa-historien, det är hon som heter Malificent. Törnrosa själv och hennes prins är bara platta karaktärer som får spela rätt ointressanta roller. Den förtjusande prinsessan är så genompräktigt god och snäll och naiv att man storknar, men det är bara som kontrast till den skenbara Ondskan. Istället för Törnrosa är det den "onda" fen och pappa Kungen som har huvudrollerna.

Detta är så välkommet! När jag skriver själv så blir aldrig mina elaka karaktärer genomonda. Antingen jag planerar det eller inte så dyker det ofelbart upp försonande drag, förklaringar, ursäkter. Hon/han är inte riktigt så genomrutten, det finns ändå något gott längst inne. Det är ju mycket mer intressant att skapa karaktärer som kan få utvecklas mot en mer sympatisk personlighet. Och det som syns på ytan, som uppvisas genom handlingar, kanske inte alltid helt stämmer överens med insidan. Ett vackert äpple kan ha ett ruttet kärnhus, men ett svartfläckigt bananskal kan dölja ett underbart gott innehåll. De personliga dragen är så roligt att jobba med, detta att knåda och fila och raspa och tälja på karaktärerna. När boken är slut är de ofta rätt mycket annorlunda än i början.

5 kommentarer:

  1. Jamen. Det är ju det jag "alltid" sagt. När snabbköpskassörskan är sur, kan det finnas en giltig orsak bakom. Smärtsamt ont i ryggen t.ex. Vi vet inte orsakerna till att folk är arga, sura, vresiga. Vi vet bara varför vi själva är det...eller? Jag har redan sett Malificent två gånger. Köpte den när den släpptes =). Håller med om prinsessans plågsamt goda blåögdhet =)

    SvaraRadera
  2. OH ja! Hade helt andra planer för många av mina onda karaktärer från början men dom hade allt lite godhet i sig. Marbas är en sådan som skulle varit genomrutten men fick istället en större och mer betydande roll. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Marbas utvecklas ju verkligen på ett oväntat sett, men mer ska vi inte avslöja här! Med tanke på de som ännu inte hunnit läsa dina böcker...

      Radera
  3. Har inte sett Malificent än, men planerar att göra det.
    I fantasyberättelsen Jag skriver på nu, är det en av de onda som innerst inne är snäll, och utvecklas mer och mer åt det hållet, medan e av de andra som är ond blir mer och mer ond under handlingens gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nöjet i skrivandet... man är som en marionettspelare, bestämmer vad karaktären ska göra när man rycker i trådarna...

      Radera