tisdag 2 december 2014

Det bästa...

För några dagar sedan använde jag i ett mejl uttrycket "det bästa för"... Efter det har ordet bästa fastnat i mina tankar, det dyker upp och skaver. Behöver funderas på. Manglas. Grunnas över. För det är ju inte så att det som är bäst för någon automatiskt är det för en annan. Jag använde det angående att jag vill det göra bästa för en förening jag är med i, vilken spelar ingen roll här. Men vad är det värt att jag bedyrar denna min starka föresats att arbeta för det bästa för föreningen, när det inte finns ett uns av objektivitet i detta. För vem avgör vad som verkligen är bäst?

På nittitalet var jag under ett par år ordförande i ett föräldrakooperativ som drev dagis/fritidsverksamhet. Vi hade våra barn där och jag tycker det var en väldigt bra form av barnomsorg. Vi föräldrar hade arbetsplikt, såväl avseende dagisverksamheten som städning. Antalet dagar gällde per familj oavsett antal barn. Mesta arbetet utfördes dock av utbildad personal - men det hör inte hit.

Vi fick problem när en ensamstående mamma sökte plats för sitt barn. Det blev en segdragen diskussion i styrelsen. Vi fick till slut gå ut till medlemmarna med en omröstning. Frågan var: skulle denna ensamma mamma (skild) göra två föräldrars arbetsplikt eller skulle hon bara behöva göra halv plikt? Jag stred hårt för det senare. Ansåg att det var osolidariskt och inhumant att kräva att hon skulle göra lika mycket som två föräldrar. Motståndarsidan menade att pappan fick väl gå in och göra sin del även om de var skilda. Att han bodde i Norrland spelade ingen roll principiellt sett.

Min sida förlorade omröstningen. Mamman klarade inte av så många arbetsdagar utan fick söka annan omsorg. Jag skämdes för vår förening.
MEN. När jag nu långt efter tänker på detta så har ju egentligen den andra sidan mer rätt än jag för vad som var det bästa för föreningen. Skulle hon fått hälften så många dagar som de andra familjerna, så skulle dessa få en gnutta högre arbetsbörda. Eller vi skulle behövt lite mer personaltimmar.
Och det skulle kanske bli fler fall om vi sagt ja till denna mammas begäran. Vem vet var det hade slutat. Fast ändå ...

Så jag kommer hädanefter nog att undvika att använda detta uttryck!


En av de ovanligt få soltimmarna i november. Slottet finns med även här...

1 kommentar:

  1. Humanitet är ändå alltid prio 1 anser jag. Den ensamma mamman skulle fått halv tjänst!
    Nog tycker jag att du ska fortsätta använda utrycket " det bästa för", för VEM bestämmer vad som är det bästa? Varför inte du? Och hur som helst är det det bästa utifrån din synvinkel. Sen får andra avgöra om det är det bästa ur deras synvinkel. Det tycker jag är det bästa man kan göra =)

    SvaraRadera