lördag 15 november 2014

Google...

Google är verkligen ett märkligt fenomen. Hur klarade man sig innan det blev en tillgänglig sökkälla för mest alla och envar? Jag använder mig av Google minst att par gånger i veckan - mycket som är svårt att slå upp i böcker hittar man lätt på Google. Och googla har blivit ett verb de flesta känner till.

När jag skriver mina blogginlägg kan jag ibland få en känsla av att jag skrivit om ämnet ifråga tidigare. Eftersom jag vid det här laget har över 300 inlägg, tar det för lång tid att leta igenom listan på rubriker. Istället har jag upptäckt att jag kan googla på det! Mitt namn samt ett lämpligt ord. Vet inte om jag ska bli förtjust eller förfärad, men jag får napp! Att föreställa sig allt som finns på nätet är som att tänka sig universum, men inte ödsligt och tomt mellan alla stjärnor och galaxer, utan smockfullt med ord, ord, ord ... Och film och musik och bilder och ...

Har testat att googla på titeln till min nya bok Delad identitet: fick upp över 65 000 svar. Av de första tio är 6 stycken relaterade till just min bok. Google vet att det är jag som söker, på något märkligt sätt, eller hur? För om Robert Karlsson i Kiruna gjorde samma sökning skulle han få andra svar i topp. Tror jag. Nästan hoppas ...



Intressant interferensmönster på den stilla vattenytan efter denna långsamt simmande and. Hur mycket döljer sig inte under den ytan... Precis som allt som döljer sig bakom datorskärmen, om man räknar in internet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar