onsdag 17 september 2014

Löftet - en ny roman av Mari Åberg

Första maj i år skrev jag här i bloggen om Mari Åbergs första bok i en planerad trilogi. Den har den lockande  titeln Och kvar stod en röd resväska. Del två heter kort och gott Löftet. Den är utgiven på Lava förlag i en mycket tilltalande, mjuk bindning, tror det heter dansk. Invikta flikar. En snygg inlaga med. Omslagsbilden i mjuka, grårosa toner. Ja, ni ser ju själva.

Där Och kvar stod en röd resväska hade en kvinnlig huvudperson, har Löftet istället en manlig. Mari har inga svårigheter, tycker jag, att krypa in under skinnet på det motsatta könet. Vi får följa Göran från en dramatisk händelse i barndomen år 1929 fram till där han påbörjat en utbildning. Däremellan flera hårda år framför allt i det militära. Beskrivningen av hans vedermödor och avskyvärda upplevelser på både svensk och finsk mark är mycket trovärdig. Man märker att det ligger grundlig research bakom.

Bokens avslutande sidor beskriver ett viktigt möte och här binds de två delarna ihop. Mer vill jag inte avslöja om handlingen, annat än att den har verklighetsbakgrund.

Bokens starka sida är i mina ögon skildringen av hur Göran växer upp till man, vad som formar honom, vad han utsätts för och hur han reagerar på det. Tiden runt andra världskriget och levnadsvillkoren då skiljer sig dramatiskt från dagens samhälle och det gör den mycket intressant även ur historisk synvinkel. En svaghet kan jag tycka är att det egentligen inte händer något. Eller jo, det gör det ju, men det finns ingen riktig höjdpunkt, istället är det ett flytande berättat livsöde där man får vänta till tredje delen med att få svar på "hur gick det sedan?" En rak väg utan backkrön och stup. Men en väg man gärna följer!

Språket är grammatiskt helt okej och redigeringen grundlig. Jag är själv förtjust i tekniken med ensamma meningar som bryter av och ger extra tyngd åt vad de beskriver. Ett exempel: På sidan 40 beskriver Mari hur pojken Göran brukade vänta på en klasskamrat på väg till skolan. Var det en solig dag såg han henne redan på långt avstånd, står det. Hennes kopparröda hår glänser i ljuset. Sedan på en ensam rad står det:
Det gjorde något med honom.
Hade den meningen legat inne i stycket hade den knappt märkts. Nu stannar man upp och tar in den. Snyggt!
Att blanda korta och långa meningar är ett annat knep som Mari väl behärskar.

Sammanfattningsvis så tycker jag att Löftet är en skickligt berättad och proffsigt skriven historia där man efter sista sidan verkligen önskar att man direkt kunnat fortsätta med del tre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar