söndag 7 september 2014

Läsare behöver inte vara köpare!

Har ikväll återvänt efter en helg på Vrångö utanför Göteborg.
Kusinträff.
Tre manliga kusiner på makens sida, två av hans syskon och så respektive och ett antal barn/ungdomar. Underbart väder som medgav utesittande för såväl skaldjursfrossande som underhållningsaktiviteter.
Sex nya presumtiva läsare av min Porten ...

Så vad gör man då? Jo, man ordnar en paketlek! Idén egentligen något vi i släkten brukar roa oss med till påsk, som ersättning för gamla tiders påskpresenter/påskägg. Var och en deltar med (minst) ett paket, inslaget i valfritt papper. Paketen läggs mitt på det bord man samlats omkring. En tärning är sedan det enda man behöver. Låt den gå runt så var och en kan slå. Beroende på hur mycket tid man har (och tålamod), kan 2 eller 3 tärningsutslag vara giltiga. Vi valde 1,3 och 6. Får man något av detta är man berättigad till att välja ett paket ur högen.

Men så lätt är det inte avklarat! Nä minsann, när paketen i mitten är slut får man börja knycka av varandra. Paket med formen Always eller Merci brukar vara extra begärliga ...
Efter en viss förutbestämd tid (eller när man tycker det är lagom) kläs alla paketen av och sedan börjar den verkliga kampen! Samma princip; man avslutar efter en viss tid eller antal varv.
Givetvis brukar det bli några som blir utan. Kanske de som har flera då delar med sig. Eller kanske inte ... Det kan vara bra att ha några extra paket.

Denna lördagskväll stod vår familj för alla paketen. Och ett var just min Porten. Ett annat Caroline Hurtigs Ödesgudinnans val.
Till min tillfredsställelse blev Porten ordentligt omflyttad innan tiden var ute och makan till en av Göteborgskusinerna höll den i sina händer. Ödesgudinnan hamnade hos min Ängelholms-svägerska (på den sidan släkten har de redan läst Porten).

Men vad har jag då vunnit på detta?
Ekonomiskt ingenting utom att den nya ägaren kanske köper Delad identitet sedan när den kommit ut. Om hon tar sig igenom Porten.
MEN kanske hon lånar ut sitt exemplar vidare så ännu fler kommer att läsa min bok. För det är ju så att varje exemplar kan ha fler än en läsare! (Jaja, okej då, erkänner att somliga "Portar" kanske inte får någon läsare alls utan blir liggande bortglömda ...)

För det är ju det som är målet, att så många som möjligt läser mina böcker och uppskattar dem och trivs i min fantasivärld. Bekymrar sig för mina karaktärer och fängslas av deras upplevelser. Får en egen positiv upplevelse när de läser. Att det sedan är tvunget att även sälja böcker är ett nödvändigt ont för att ha råd att trycka nya utgåvor och fortsättningar.

Kvällshimmel över Vrångö hamn. Fartygsmaster i bakgrunden.

3 kommentarer:

  1. Måste ha tagit lite tid att gå igenom alla dessa faser av spelet. Bra med böckerna tycker jag =) Och har kusinerna någon skam i kroppen, köper de naturligtvis dedikerade x av dej =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nämen! Det har ju inte med skam, eller skyldighet snarare, att göra! Så vill jag ju inte ha det! INGEN ska köpa mina böcker för att de känner att de borde!!!
      Och det där med dedikation är helt onödigt tycker jag EGENTLIGEN, för är det odedikerat kan man ju ge bort den sen när man läst :-)
      Jag vill att köpare ska köpa för att de hört att den är bra. Eller lånat ett ex o sedan vill ha ett eget. Sen vet jag ju hur det är också, att böcker blir liggande utan att man hinner läsa, eller för att man har andra mer pockande på kö. Så är det för mig. Kan gå ett år innan det blir dags... Den jag nu ska börja läsa köpte jag på Kronobergsmässan i november 2013 t.ex.

      Radera
  2. Vad roligt! :-)
    Och det stämmer bra det att läsare inte behöver vara köpare.
    Ju fler den sprids till desto fler köpare kommer det ändå att bli.
    Är ju lite svårt som egenutgivare att marknadsföra när man inte har de pengar som stora förlag har och spridningen är viktigast. Då får man offra några gratisex emellanåt och hoppas att dom personerna sprider boken vidare och rekommenderar den till andra. :-)

    SvaraRadera