fredag 29 augusti 2014

Ferrum - en bok av Helena Trotzenfeldt

Att denna bok hamnade i mina händer beror till stor del på att dess författare Helena Trotzenfeldt är min företrädare som kassör i föreningen Egenutgivarna. Jag har samlat på mig högavis med böcker av egenutgivare, böcker som jag betar av i långsam takt. För det är ju så mycket annat... Önskar jag hade mer tid bara för att läsa andras verk, samtidigt som jag skulle vilja ha mer tid att skriva själv.

Men som sagt, nu har boken Ferrum flyttat från ATT LÄSA - högen till REDAN LÄST - hyllan.

En annan orsak till att jag bad att få köpa just Ferrum, var en feluppfattning - jag trodde det var någon sorts fantasy. Handlingen växlar mellan två olika kvinnor som lever i helt olika århundraden och jag fick uppfattningen någonstans ifrån att det rörde sig om tidsvandring av något slag. Men så är det inte. Istället är detta en spännande och engagerande relationsroman, tror jag man kan säga. Händelser långt tillbaka i tiden (1923-46) får konsekvenser i en nära framtid (2023-24). Historia blandas med lite känsla av science fiction.

Vartannat kapitel handlar om Jackie och personer i hennes närhet, vartannat om Kajsa och hennes hårda livsöde. Greppet att växla mellan århundradena är en bra idé, det håller spänningen uppe. Jag hade lite problem att hålla isär karaktärerna i Jackies kapitel, deras relationer och släktskap. Kan vara för att mitt läsande drog ut på tiden. Vilket inte beror på att boken inte grep mig utan på ren tidsbrist.

Karaktärerna och miljöerna skildras målande och trovärdigt. Själva handlingen flyter på utan gäspningar, tvärtom är det svårt att inte unna sig ett kapitel till... och ett till... Jag kan faktiskt stå ut med att det inte visade sig vara det minsta fantasy över det hela. Istället känns det som en "nyttig" bok, en bok som väcker funderingar på vart vi är på väg med vårt moderna samhälle, samtidigt som man får en inblick i att det minsann inte bara var "bättre förr".

Författaren har ett bra språk med få missar. Lite stör jag mig på själva utseendet på texten. Indrag saknas varför vänstermarginalen är helt rak. Blankrader och nya stycken finns det inte heller egentligen men det tycks vara ett något större radavstånd med motiverade mellanrum, vilket lättar upp intrycket av textmassa. Kapitlen har rubriknamn vilket jag beundrar eftersom jag själv undviker det - tycker det är svårt att inte avslöja för mycket.

Så vill jag rekommendera denna bok? Ja, det vill jag faktiskt! Dessutom gör den sig bra i bokhyllan, inbunden som den är, med snyggt pappersomslag. Obs att boken tycks finnas med två olika omslag varav jag föredrar detta. Enligt hemsidan är en fortsättning på gång, Cuprum. Den ska jag definitivt köpa! Är det så¨att du ska på bokmässan i år, så kan jag berätta att Helena ställer ut i egen monter med sitt förlag Lindia.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar