måndag 26 maj 2014

Fantasi och vansinne, är gränsen solklar?

Under kvällens hundpromenad i min kära skog tänkte jag på detta med fantasi. Och hallucinationer. Jag har vad jag vet aldrig behövt uppleva det senare medan det förra är något som genomsyrar hela min tillvaro. När jag nu ser på varenda klippblock och letar ögon och andra ansiktsdrag så blir jag förtjust när jag för det mesta plötsligt ser trollet som döljer sig där. En kant eller en fläck lav är ett öga, en mossig plätt på ovansidan är kalufsen, ett utstickande parti blir till en näsa. Eller haka. Eller rynkad panna...

Jag lekte med den obehagliga tanken att jag skulle hamna i ett själsligt tillstånd där detta för mig blev verklighet. Vilken mardröm! Nu ler jag åt mina mysiga stentroll, kan dra med handen över en kind eller ett mosshår, föreställer mig hur deras karaktärer är beroende på anletsdragen ... Ofta är det bistra varelser det här.

Om jag verkligen trodde på mina egna fantasier skulle jag vara livrädd för att gå i skogen över huvud taget!

En nära släkting blev för något år sedan inlagd på sjukhus en vecka med hög feber. Han tappade då taget om verkligheten. Det var otäckt att se hur han både drabbades av paranoia och hade hallucinationer. Medan jag var på besök kunde han se en stor hund vandra förbi ute i korridoren. Likaså invigde han mig i hur övervakad han var, spionerad på. Genom fönstret i sjuksalen pekade han ut vilka fönster som han bevakades från. När jag inte var där försökte han rymma. På ett anteckningsblock skrev han hemliga brev där han bad om hjälp med att fly. Först när han blev utskriven och fick återvända hem, försvann denna snedvridna verklighetsuppfattning.

Själv nämner han aldrig denna tid.
Medan jag aldrig mer riktigt kan lita på att han är vid sina sinnens fulla bruk.

Men som sagt. Jag har själv hittills sluppit undan vansinnet och njuter av min fantasi!
Det här trollet har råkat riktigt illa ut; har fått hjässan kluven av en ondsint jätte. Enögd blev han på kuppen. Men han ser ganska from ut ändå, den stackaren. Bör ha en rätt elak huvudvärk men har nog vant sig för det måste ju vara länge sedan. Alla vet ju att jättarna dog ut för flera hundra år sedan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar