måndag 3 mars 2014

Släpp inte taget...

Idag leker jag poet igen. En kärleksdikt från en flicka till hennes älskade, avsedd för ett av mina fristående manus som jag inte kan hålla tankar och fingrar ifrån riktigt. Fast jag egentligen borde ägna mig 100 % åt redigering av del 3. Men det är så intressant att testa ett så annorlunda sätt att skriva. Poesi, något jag knappt någonsin läser själv...

Din hand
Den omsluter min som vore de skapade samtidigt
av samma konstnär
Ditt fasta grepp
som lovar att aldrig släppa taget
Trygghet. Värme
Tro, hopp och kärlek

Ändå gör du just det
Släpper taget, släpper mig

Jag vill sväva högt över vardagen
Upp i den klara, blå himmelen
Se framtiden, vår framtid, från ovan
Förstå och känna förtröstan
Ha tålamod.
Frid och ro nog att leva

Istället sjunker jag som en sten
Genom dyigt vatten, till bottnen
Där ligger jag, förvirrad och skör
Överlever
Tills du plockar upp mig igen

Din hand
Den ska omsluta min
På nytt och för alltid

5 kommentarer:

  1. Fin poesi. Betydligt begripligare än den jag tvingades läsa idag; "Östanvindens ande" av Hafez

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast det blev ingen snygg inramning... Caroline förfasar sig väl nu... :)
      Östanvindens ande låter ju fasligt spännande!

      Radera
  2. Sådärja. Nu har jag fått bort ramarna i alla fall :)
    Nöjd Caroline A? Var faktiskt inne i HTML!

    SvaraRadera
  3. Jättefin! Blir nyfiken på det fristående manuset nu ;)

    SvaraRadera
  4. Ja det lär dröja innan det är klart... :(

    SvaraRadera