onsdag 5 mars 2014

Ovän eller fiende...

Min brorson som går i tvåan bekymrar sina föräldrar genom att kalla vissa klasskamrater för fiender... De tror det kommer från hans dataspel där det ju vimlar av fiender. Jag har då och då funderat på detta, ordälskare och synonymtestare som jag är.

Ovän är väl det man som förälder tycker skulle vara naturligt att sonen/dottern kallar mindre vänligt inställda "klasskamrater" för. Men ser man noga på ordet ovän så är det ju skillnaden till vän. Något man blir när vänskapen inte håller. Kan man alltså vara ovän utan att ha varit vän först? Jag tycker inte det. Alltså - personer som man aldrig varit vän med men som är ovänliga, elaka, retsamma, grymma... är de kanske inte just ens fiender?

Mina tankegångar går vidare. Har jag då själv några fiender? Alltså någon som inte varit min vän först?
Jag hoppas inte det, fast vem vet vilka tår jag kan ha trampat på utan att märka det. Eller utan att kunna undvika det.
Fast jag tror inte jag är tillräckligt "synlig" för att få några fiender.

Ovänner har jag i alla fall inga! Eller? Tror inte det heller, inte numera.

Jag uppfattar mig själv som konflikträdd, mesig, lätt att övertyga... Tunnhudad nästipp har jag. Men jag har vid några få tillfällen ändå kämpat för mina åsikter vilket jag är stolt för! Var en period ordförande i ett föräldrakooperativ som drev dagis, jag menar förskoleverksamhet.. eller vad det numera heter. Vi hade där en hetsig diskussion gällande ensamma föräldrars arbetsplikt. Drygt halva föreningen ansåg att är man ensamstående så har man dubbel arbetsplikt. Resten menade att plikten måste vara per förälder - fanns det bara en förälder så måste denna få slippa undan med bara en arbetsplikt, att dubbla den vore grymt och göra det hopplöst för ensamstående att gå med. Tyvärr förlorade vi kampen - för jag tillhörde minoriteten, förstås. Uppväxt med sosseföräldrar som jag är...

Kanske fick jag då en och annan ovän... Men det där är längesedan nu. Föreningen lever och frodas och jag har ingen aning om vilken policy man för nu.

Dags för en himmel igen!


4 kommentarer:

  1. En person kan bli ens vän eller ens ickevän = ovän. Så kan i allafall jag tycka. Alltså att man inte först behöver ha varit vän. Möter jag en person som är otrevlig och elak blir det min ovän (ickevän) i motstts till någon jag möter som är glad och possitiv som blir min vän.

    SvaraRadera
  2. En fiende är väl någon man vill bekämpa i någon typ av strid. Fiende är deffinitivt inte ett ord som ska ligga i munnen på en kille (eller tjej) i tvåan! Så tycker jag om det ordet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du tycker så klokt... Och har nog rätt. :)

      Radera
  3. Ord i sig betyder ingenting, det som är viktigt är ju vilka känslor och bilder som vi kopplar till ordet. För den här killen betyder ordet uppenbarligen inte samma sak som det gör för hans föräldrar. Det är inte nödvändigtvis dåligt. Tänk om "fiende" bara betydde "någon som jag inte är vän med" för alla människor.. Vilken vänlig värld vi skulle haft.

    SvaraRadera