lördag 22 mars 2014

Enhorningens hemlighet...

... med detta avser jag inte Tintin-boken...
Jag var på en underbar förmiddagsvandring i mina skogar idag. Med mina menar jag mina bara helt känslomässigt och möjligt tack vare allemansrätten - länge leve den! Äger själv bara en gran och två tallar... Valde rundan jag nu döpt till Enhorningsrundan. Kunde också hetat Lejonrundan eftersom den passerar mitt stenlejon.



Innan jag hunnit fram till Enhorningen, upptäckte jag att någon stackare tappat sin matsäck mitt på den otydliga stigen. Den stig som jag hoppas jag är den enda människa som känner till. Där låg några röda bär utspridda, som om de ramlat ur en korg med hål i, eller kanske ett hopvikt blad vars förslutning - bestående av ett tallbarr - brustit ... Kanske en kvällssen skogstomte som blivit överraskad av ett nyvaket troll och fått springa för livet ...


Kan också vara så att det är övervintrade lingon som fallit av lingonriset man ser bredvid, men det tror jag inte, det är en alldeles för torftig förklaring i min magiska skog ...

Nåväl, jag vandrade vidare och kom så fram till Enhorningen, den stackaren som förvandlats till vad som i människors ögon ser ut som en rotvälta, när han i sin ensamhet försökte dränka sig i myren.


När jag efter hemkomsten studerar fotot tycker jag mig se att han (det är en han det har Isa Fant avslöjat) har öppnat högerögat ... Kanske ändå Drakarts försök att väcka liv i honom gjorde en anings nytta, påbörjade något. Hög tid att göra ett nytt försök, men nu har Drakart flyttat till Björnidet så det är inte så lätt! Han har andra plikter och en matte att ta hand om. Suck. I värsta fall får jag väl vänta på att grodorna ska vakna.

Denna runda - som har sitt ursprung i Portenrundan, vilken jag avviker från för att ta mig till Enhorningsrundan - har jag nu förbundit med den gamla välkända Smörsoppsrundan. Den kommer ut på den tråkiga raksträckan av den för bilar framkomliga Åsvägen, som leder nästan hela vägen hem. Hängde ni med? Jag älskar att hitta förbindelser mellan mina många rundor! I vilket fall, nu hade jag solen i ögonen och höll på att missa blänket från den lilla gölen. men visst blev det ett vackert foto, särskilt när Tessi hoppade upp alldeles frivilligt och agerade fotomodell! För hon har figurerat så mycket i min blogg att jag inte kan påstå att det är något magiskt väsen ni ser ...


Nu är det dags för min eftermiddagstur ... Undrar just vad jag ska få uppleva denna gång! Brukar ni också sätta namn på era skogsrundor, ni som har förmånen att ha tillgång till "egen" skog?

4 kommentarer:

  1. Kring vår stuga utanför Brösarp har vi också flera olika rundor med namn som foderrundan, blomsterrundan, bäckrundan etc.
    /Stefan Åberg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Foderrundan?? Din bok "Vid 40 börjar livet" förresten, har haft den utlånad till en nyskild god vän. Han tyckte mycket bra om den! Ser fram emot att läsa den själv så småningom. :)

      Radera
    2. Det var roligt att höra. Vi får se vad du tycker. Har läst ca 100 sidor så här långt om Miranda/Viranda. Det känns lovande tycker jag. Känns som om stämningen byggs upp för att något speciellt skall inträffa snart.
      Foderrundan ja, den har fått sitt namn av att den passerar två foderplatser för vildsvin ibland fulla av sockerbetor och gamla brödlimpor. I närheten finns förstås jakttorn där jägaren kan sitta och vänta på de intet ont anande svinen.

      Radera
  2. Ljungsbergs-rundan, Ljungsdals-rundan, Udden-rundan, Stenbro-rundan, ICA-rundan ... fast den sista kanske inte räknas =)))

    SvaraRadera