torsdag 20 mars 2014

Att sälja sig själv...

Förra inlägget handlade om att sälja sin bok. Nu spinner jag vidare. Hur anonym kan man vara som egenutgivande författare? Självklart inte alls blir väl svaret. Inte om man vill sälja sin bok. Och det vill man ju för att ha råd att ge ut fler. Om man inte är så lyckligt lottad att pengar inte är något problem. Men man vill nog ändå att boken ska bli läst. Annars kunde den lika gärna ligga kvar i skrivbordslådan. Eller i sin mapp i Mina Dokument i datorn, vilket nog är mer aktuellt i dessa moderna tider..

Jag är inte längre särskilt anonym. Googlar man på mitt namn blir det rätt många träffar. Jag skriver ju denna blogg som vem som helst teoretiskt kan läsa och sedan bilda sig en uppfattning om mig. Ändå har jag idag fått ett mejl som ger mig fjärilar i magen. Anna Vintersvärd (härligt namn, eller hur!) som håller i bokmässan Andra Världar, som jag länkade till igår, är avsändare. Hon vill kolla om det är någon av utställarna som inte vill ha sin 5 minuters högläsningschans. Jag började svara att nej tack, det är inget för mig. Men hejdade mig. Raderade svaret. Måste i alla fall fundera på saken.

När barnen var små läste jag med stort nöje högt för dem varje kväll (när inte deras pappa hade den uppgiften). Så det är inte själva läsandet som oroar mig. Utan att läsa för vilt främmande människor och ur min egen bok! Jag kommer bergis låta nervös, darrig på rösten och antagligen för lågmäld. Och VAD ska jag välja att läsa? Börja med kapitel 1 och läsa om den kalvning som ingår där? I alla fall inte prologen som jag fortfarande inte gillar fast så många sagt mig att den är bra. Eller ska jag bara slå upp på måfå och läsa mitt i?

Men kanske jag kommer överraska mig själv. Läsa med hög och stadig röst, kanske om när Miranda står framför Porten första gången. Eller när hon .. nä nu fick jag radera. Inte avslöja för mycket!

Har du läst högt för en okänd samling människor någon gång? Tips att dela med dig av?


Ingen himmel idag utan en hemlig bostad jag hittade under morgonens hundrunda. Vem kan bo där? Finns till och med en liten gran utanför att ha ljusslinga i... Fast denna lilla koja har nog inte el; måste vara nedgrävd i sånt fall. Hade jag haft tid hade jag gömt mig och hållit den under bevakning... Nu får jag nöja mig med att låta fantasin jobba ... Vem tror du är bosatt i denna mysiga håla? Isa Fant? Nä detta är helt fel del av skogen. Kanske någon annan älv-familj. Eller skogstomtar ...

6 kommentarer:

  1. Jag älskar inledningen till Porten! Den lockar verkligen till vidare läsning eller avsnittet du nämnde om när Miranda upptäcker porten första gången skulle också funka!
    Feg som jag är så tackade jag nej till högläsning, har alltid haft scenskräck och darrat så mycket på rösten att någon annan fått läsa för mig, typ uppsatser i skolan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är trettio år äldre än dej dvs mer än dubbelt så gammal så jag borde lärt mej vid det här laget! Jag ska göra det! :)

      Radera
    2. Heja Heja! :-)
      Kommer gå jättebra!

      Radera
    3. Den som lever får se heter det ju... :)

      Radera
  2. Skulle också blir rätt skraj om jag fick i uppdrag att högläsa ur min bok, alltså sitta på en scen och göra det. Högläsningen är ju annars inga problem. Men vilka 5 minuter väljer man? Brrr...
    Öva på att läsa stycket 100 gånger så går det nog bra. Nervositeten släpper 30 sekunder efter att man börjat läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kanske kan öva på bokskrivarcirkeln...Fast ni vill nog inte höra det 100 ggr... :)

      Radera