onsdag 26 februari 2014

Spår i skogen

Orkar ni med ett skogsinlägg redan igen? Annars är det lika bra att vända på direkten för här kommer det...

Lyckliga jag som har tillgång till så stora skogsområden att jag kan skapa mina egna rundor. Favoritlängd mellan 60 och 90 minuter. Att vika av från en känd stig, leta sig fram på nästan igenväxta gamla traktorspår eller smala viltstigar eller så bara rätt ut i terrängen - det är häftigt! Men för att hitta tillbaka måste jag lämna spår åt mig själv. Diskreta sådana, inget som stör skogsägarna eller jägarna eller de ytterst få andra skogspromenerarna. Allra viktigast är ju förstås att inte reta upp skogens bofasta väsen, av vilka jag tidigare presenterat flera stycken (under etiketten Skogen).

Mitt vanligaste tecken är nog pilarna. Att bara lägga ut de torra grenar som finns i överflöd i skogen som en pil, fungerar i regel bra. Det är tydligt om man letar med blicken, men kan se ut som en slump. Problemet är att det inte syns på håll.




Istället kan man gillra upp grenarna på olika vis, lägga på ett klippblock (obs undviker de som egentligen är troll), luta mot ett träd, hänga i en risig gran.





Svarta hundpåsar kommer också till användning när jag är angelägen om att även andra ska se mina spår, till exempel sonen som ibland tar en hundrunda i min skog. För flera år sedan knöt jag upp en vanlig genomskinlig plastpåse runt en gren, den hänger kvar otroligt nog!





Allra sist bjuder jag på ett riktigt monster, som befinner sig så nära min Port att om det någon gång vaknar upp och får aptit på mig, så kommer min skräck säkert ta mig igenom Porten till världen på andra sidan!
Gräshoppornas superhjälte kanske? Med gul kalufs och vingarna hopslagna på ryggen - ni ser väl? Det ser ut som om det käkar på en annan olycklig varelse. Eller så är det parning på gång ... Fler små monster så småningom?


2 kommentarer:

  1. Sista bilden är kanske inte helt lätt att tyda =/. Men den kan ju ha en viss skönhet alldeles bara ändå! Finurliga små tecken du lämnar efter dej =) En kompass är oxå bra att ha i fickan!

    SvaraRadera
  2. Men visst ser du gräshoppemonstret?! Nu kan jag inte se annat, det lite avlånga, hästliknande huvudet med den gula tofsen på hjässan, den gapande munnen...
    Kompass har jag alltid numera. Och tyvärr GPS i mobilen har jag upptäckt... Så nu är det alldeles för svårt att gå vilse!

    SvaraRadera