fredag 14 februari 2014

Gestaltning, svårt men nödvändigt

Håller på att läsa en bok jag fått mig tillsänd (utan förvarning) från Vulkan för att recensera. Har inte hunnit så långt, framför allt för att jag nog är för noggrann och ambitiös. Antecknar med blyerts, viker hundöron och skriver korta råd. Dessutom tillhör den en genre som jag inte är så intresserad av.

Den viktigaste bristen i boken är detta med gestaltning. Läste ett bra inlägg på Debutantbloggen ikväll, där Oskar Edvinsson sammanfattar med uppmaningen:
Gestalta! Inte beskriva!
Läs inlägget, det är en bra beskrivning av detta nybörjarfel!

Exempel på vad man inte vill läsa:
"Anklagar du mig för att ha gjort det", sa hon argt och lätt hysteriskt.

Det är väldigt bekvämt att vid dialoger beskriva hur karaktärerna säger sina repliker: argt, oroligt, vänligt, irriterat etc... Jag gör det själv ibland men försöker vara sparsam med denna genväg. Tycker inte att man helt behöver avstå, men det blir så mycket intressantare om man istället illustrerar med hur det syns att karaktären är arg, orolig, vänlig, irriterad... Tänker sig hur det skulle framställas i en film.

Personen kan knyta nävarna, bita på en tumnagel, lägga huvudet på sned och le, trumma med fingrarna...

När det gäller denna bok, så kommer jag nog kontakta författaren och beklaga att det inte blir någon recension eftersom den kommer bli för negativ för att jag ska vilja skriva den. Eller så försöker jag ta mig igenom de återstående 2/3 för att kanske förhoppningsvis kunna skriva att handlingen är spännande och fängslar medan språket skulle behövt en granskning av någon kompetent person före publiceringen. Fast min tid känns för knapp för detta.

Kanske någon annan vill ta över boken? Någon som gillar att läsa om utskurna ögon och stackars överfallna flickor som fått onda tecken inkarvade i huden... Lite för ruggigt för mig. Hör av er till mig i sånt fall, gärna på mejlen: astridah54@gmail.com

3 kommentarer:

  1. Funderat en hel del på detta problem. Hur gestaltar man en gnällig röst? Nu kan jag tycka att just det exemplet du gav om argt och hysteriskt är överdrivet. Är man arg kan man rynka pannan eller bli röd i ansiktet...Men en rynkad panna kan oxå vara tecken på orolig, fundersam. Och hysterisk...hur gestaltar man det. Det är så mycket som man uppfattar med ögonen, men som inte utan ord låter sig förklaras i skrift kan jag tycka. Och varför ska man spara på orden? sa hon med viss irritation i rösten =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Medge att det blir så mycket roligare att läsa med gestaltning! Tänker på vad jag läste igår i Ödesgudinnans val del 2. En av huvudpersonerna har en domherre sittande på fingret när person nr 2 kommer dit.Person 1 stryker över ryggen på fågeln, kuttrar mjukt och skickar sedan iväg den. En god person och en så fin bild! Mycket bättre beskrivet än min korta repris här förstås. Visar så tydligt vad man kunde beskrivit som att hon vänligt och varmhjärtat ler mot nr 2.

      Radera
  2. Jaha.? Alltså. Jag har nog inte riktigt uppfattat problematiken. Hon styker fågeln över ryggen=gestlatning. Kuttrar mjukt beskriver väl ändå hur hon låter. Hon kunde strukit över ryggen och samtidigt morrat, dräglat hungrigt...Äsch. jag får fundera mer på saken.

    SvaraRadera