lördag 22 februari 2014

Drakart Cool möter Enhorningen!

Idag har det hänt! En drake har andats på den förvedade enhorningen som Isa berättade om häromdagen. Nämligen draken Drakart, som är min dotters husdjur, även om han föredrar att stanna i Ugglenästet i Björnamo framför Björnidet i Hovshaga. Med dotter Carolines medgivande - egentligen även hennes förslag - tog jag med mig Drakart ut på förmiddagspromenaden idag. Tänkte att jag kunde ju alltid testa, även om det är mycket tveksamt om denna lilla knappast fullvuxna drake fyller kriterierna. Det vill säga klarar av att ångandas. Vi har ju faktiskt tänkt fuska med en termos med hett vatten ...

Men idag nöjde vi oss med ett första möte. Och jag har bildbevis på hur det tedde sig!
För att ta sig till rätt plats är det säkrast att passera stenporten på bilden, annars är jag inte säker på att jag hittar.

Vägen är inte lätt att se, kan ni urskilja den? Jag stod en meter ifrån och spejade, medan Freja tålmodigt väntade i ena hjulspåret.

Här ser vi nu hur Drakart andäktigt närmar sig den för honom kolossala enhorningen (obs att det inte heter enhörning enligt Isa).

Här nedan har han med min hjälp tagit sig upp på nosen, står där och svajar betänkligt - Drakart har inte lärt sig att flyga ännu...


Ojojoj, vad tror ni att det hände sedan, för att citera Tove Janssons underbara bilderbok...


Han ramlade ner! Rätt ner i kärrvattnet, som lyckligtvis var ganska rent efter allt regnande. Han försökte dra sig upp på kanten medan jag fumlade med mobilkameran för att ta ett snabbt foto innan jag trädde in som livräddare...

Här är han nu, blöt och omtumlad, i rätt läge för att andas på enhorningens trubbiga nos...


Men det hände ingenting... Hans svaga flämtande var väl som en myras flås, varken hett nog eller med tillräcklig energi efter det våta, kalla badet. Kanske detta dessutom måste ske nattetid, i fullmånens sken... Bäst att fråga Isa!

Hemma igen blev det förstås tvunget att ta fram hårtorken... Snart är han varm och upptorkad och beredd att återvända till Ugglenästet (Carolines rum) för att smälta dagens upplevelse!


Ni får ursäkta den dåliga layouten i detta inlägg. men ni vet väl vid det här laget att min IT-supporter har flyttat hemifrån, i praktiken om än inte officiellt... Och jag är för lat för att försöka fixa o dona för mycket själv. 
Så, vad tror ni nu? Kommer vi lyckas med hjälp av en termos med ångande hett vatten i kombination med en torr och utvilad Drakart?

4 kommentarer:

  1. Jag tror på Drakkart, han visar att han är en riktig hjälte och vill göra gott för naturen. Synd bara att hans styrka inte är lika stor som hans vilja.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Undrar just hur gammal han är, jag uppfattar honom som rätt ung. Han kanske blir jääättestor med tiden! Och staaark som en mammut!

      Radera
  2. Jag tror att, trotts att Drakarts pust var liten och nästan osynlig, så började den väcka enhorningen. Men har man fallit så djupt ner som Enhorningen, tar det nog lite tid innan han riktigt vaknar till liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju en tanke... Kanske han ska få pusta på enhorningen fler gånger innan våren är här på allvar och jag måste ha rätt på en groda...

      Radera