tisdag 4 februari 2014

Åldrar...

Har idag funderat en del på vilken ålder jag egentligen tillhör, detta med anledning av att maken fyller 60 idag och jag följer hans exempel i höst. Är jag medelålders? Skulle själv säga att den åldern tar slut vid typ 55. Ibland nämns gränsen 55+ i samband med arbetskapacitet. Någon annan anledning att dra gränsen just där ser jag egentligen inte.

Letade upp wikipedias definition. Där står att många försök har gjorts för att definiera medelåldern och det förekommer följaktligen flera olika gränssättningar. Som till exempel:
40 - 60 år.
45 - 65 år.
35 - 50 år.
40 - 65 år.

Enligt Stora Familjeläkarboken skulle det finnas en övre medelålder vid 50 - 70 år då vissa sjukdomar uppträder mer frekvent.

Men jag vill definitivt inte skriva eller ens tänka på vilka sjukdomar som jag kan förvänta mig!
Wikipedia avslutar med att det är skillnad mellan kronologisk medelålder och biologisk dito, vilken kan vara mycket individuell och även variera efter kön.

Och det kan jag verkligen hålla med om. Man är inte äldre än man känner sig, sägs det ibland. Jag känner mig inte gammal. Inte heller äldre. Vet ni vad jag tror och tycker?

Jo. Jag tillhör den gyllene åldern!

Den ålder då man fortfarande har några år kvar att jobba på och känna sig som en nyttig kugge i samhällsmaskineriet, men inte behöver tänka på att avancera högre, göra karriär.

Den ålder då man - om man varit reproduktiv - börjar kunna se fram emot barnbarn. Eller njuta av dem redan nu!

Den ålder då man ännu är rätt så rask och rörlig utan att behöva springa ikapp med de yngre joggarna eller slita ut sig på gymmet.

Den ålder då man har pensionen inom räckhåll och kan börja göra upp planer för vad man då ska roa sig med.

Ingen dum ålder alls!
Och snart är det vår!! Ni har väl hört att fåglarna börjat sjunga så smått? Talgoxarna i alla fall...


11 kommentarer:

  1. Plötsligt en dag kände jag att jag var GAMMAL! Kanske var det när en av döttrarna sa att jag började likna mormor? Kanske var det när jag tittade lite för länge i spegeln innan jag hittade/kände igen mej själv? Kanske var det när jag vaknade med kroppsvärk utan anledning? Kanske var det när jag slutade drömma om en framtid och bara tar en dag i sänder? Fast våren lockar allt lite med löfte om sommaren i trädgården...Så kanske är jag inte LASTgammal =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du piggnar till bara du får börja gräva i din älskade trädgård! Då faller minst 10 år av från dina axlar :)

      Radera
  2. Fint och tänkvärt inlägg. Jag hörde också ett fågelljud i morse som jag förknippar med vår (det var inte Carolines snarkningar) :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sjöng den titu titu titu eller möjligen tititu tititu så var det en talgoxe :)
      Caroline snarkar väl inte! Men i så fall brås hon på mej...

      Radera
    2. Den sjöng titu titu titu :) Caroline göra vissa antydningar till snarkningar ibland men vaknar oftast själv av dem.

      Radera
    3. Vet ni om att när den sjunger tititu tititu då sjunger den "jag är kär, jag är kär", det lärde mig mig NO-lärare mig när jag gick förskollärarutbildningen.

      Radera
    4. Den var ny :)
      Vet nån vem som sjunger tititatatatata, där tatatatata är jättesnabbt och lite kraxigt. Hörde det imorse...

      Radera
    5. Ska fråga min kollega, han är jätteduktig på det.

      Radera
    6. Vi har fågelskivor men jag är alldeles för lat... Kul om han kan svaret!

      Radera
  3. Det där var riktigt fyndigt, med den gyllene åldern. Så känner jag mig också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan ju vara en tröst för alla problemtyngda yngre generationer att höra oss gyllene äldre - att vi trivs med livet!

      Radera