torsdag 30 januari 2014

När man vänder ryggen till...

Detta blir ett personligt inlägg så de eventuella läsare som bara vill ha tips och funderingar om skrivande kan klicka sig vidare nu!

Jag har varit på konferens i Simrishamn. Jodå, det stämmer, en nationell vattenbrukskonferens som av obegripliga skäl placerats nere på skånska slätten. Alltså i en av de få kommuner i hela Sverige som har bandvagnar stående för att ha till hands när snöstormarna slår ut trafiken. Mycket riktigt blåste det in ett yrväder och avblåstes det en rad avgångar med allmänna kommunikationer.

Gav mig av i ottan i tisdags utan att ha fått träffa dotter min sen i söndags. Hem igår kväll och då var hon förlorad... Så där bara när mamma vänder ryggen till, så passar hon på att flytta in hos vännen som nu uppdaterats till pojkvännen. Vilken stil!

Men nu är det ju så att det är min kära Caroline som fått upp ögonen för den förträfflige Björn som redan är näst intill som en i familjen tillsammans med kusinen Mikael. Så då kan man ju inte protestera! Istället gör detta mig innerligt glad och nöjd, ja jag kunde inte valt bättre kille själv åt min älskade dotter!

När den första förtjusningen nu lagt sig kommer nästa oväntade känsla. Saknaden... Vart tog hon vägen dottern min, som brukat finnas till hands som support för allt som rör datorer och internet. Som gett mig godnattkram varje kväll. Som belamrat köksbordet med sina datorer, böcker och drakvirkningar. Som legat och dragit sig i sängen halva förmiddagarna men hållit mig sällskap i andra änden, till framåt midnatt. Med uppdragna ben har hon suttit på sin köksstol djupt försjunken i privata pcn eller arbetsmacen. Som en nattuggla, hennes favoritdjur.

Ja det är tomt men sånt är ju livet. Barnen ska flyga ut. Lämna hemmet. Hitta någon annan att krama... Blähä... snyft, snyft... Nä nu skämtar jag faktiskt, sitter inte här och gråter haha. Jag får ju träffa dem bägge på söndagarnas bokskrivarcirkel! Tre timmar i veckan ju. Inte alla föräldrar som får det!

Har ingen bra bild på de unga tu så det får bli en himmel istället. Nejdå jag skämtar, väljer en på katten Mysli som testar en helt ny liggplats... Blev inte så långvarig där. Tar en på kära hunden också, Tessi (försedd med löpbyxor om nu någon undrar).
Det är dessa man får trösta sig med när barnen försvinner ut i vida världen ...






4 kommentarer:

  1. Haha, låter som att jag har kidnappat Caroline. Du bör kunna få se henne i Björnamo åtminstone en gång till innan det här året är slut :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det hoppas jag på, annars kanske jag dyker upp hos er lite då och då... ;)

      Radera
  2. Man ser knappt vad som är Tessi och vad som är fårskinn hahaha. Katten Myssli är alltså egentligen en förklädd bokmal?
    Är väl ganska skönt med lite utrymme vid bordet oxå? Du vänjer dej =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. En kameleont och en bokmal, tänka sig vad man kan missta sig...
      Jodå vissa fördelar har det ju, kan bre ut morgontidningen utan hinder. Och jovisst vänjer jag mig väl, så småningom. Glädjen överväger nackdelarna helt klart! :)

      Radera