onsdag 8 januari 2014

Lorem Ipsum av Maria Bielke von Sydow

Förra året, närmare bestämt 29 december, skrev jag ett omdöme om Marias första bok, Ingmar Bergman kände aldrig skuld. Nu har jag även läst ut del 2 i trilogin, LOREM IPSUM. Titeln står med stora bokstäver på framsidan, vilken pryds av samma spricka som del 1, men i en annan bakgrundsfärg.

Denna bok ska i och för sig kunna läsas fristående, men det tycker jag vore synd. Rekommenderar absolut att man börjar med del 1. Den tredje och sista ska komma ut under året, efterlängtad av många, det är jag säker på.

Jaha, när jag nu just sagt att man bör läsa del 1 först, vad kan jag då säga om handlingen i del 2 utan att avslöja på tok för mycket? Om vi säger så här: De som inte ännu har läst Inmar Bergman kände aldrig skuld, kan sluta läsa HÄR!

För er andra citerar jag Marias text från baksidan:
Självhjälpsförfattaren Pär försöker råda bot på sin icke-existerande relation med dottern Pernilla. Samtidigt får han obehagliga anonyma brev. Vem är det som vill Pär illa och förstöra hans författarkarriär? Sylvia och Janne fördjupar sitt förhållande men så får Sylvia ett chockbesked som förändrar allt. Helenas familj har försonats med dödsolyckan som drabbade deras son när plötsligt gärningsmannens familj tar kontakt.
 Vad jag skrev om karaktärer, miljöbeskrivning och språk i förra inlägget gäller även för denna del två. Vill ändå särskilt peka på två saker: Maria är suverän på att hitta den där lilla detaljen i miljöbeskrivningen som får den att bli levande, ger den en filmisk karaktär. Bläddrar lite i boken och hittar snabbt ett exempel:
Den blivande skolan ser ut som en byggarbetsplats med inplastade väggar och pappersklädda golv och hon får kryssa sig fram mellan sladdar och stegar och akta sig för att inte snava över en byggarbetare som ligger på tvären framför ett ventilationsutrymme.
 Här kommer ett till, en beskrivning som inte har betydelse för handlingen men ger så mycket mervärde:
Strax bredvid Pär innanför fönstret står en svindyr espressomaskin och små paketerade chokladbitar med ett chokladinnehåll på sjuttiotvå procent. Snabbt stoppar han ner tio av dem i jackfickan. Själv är han inte så förtjust i mörk choklad, men kanske kan han sätta fram ett par bitar när han bjuder på kaffe hemma ...
Något som griper mig särskilt med LOREM IPSUM är kapitlen där man får följa en persons sista dagar. Säger inte vem. Det påminner mig starkt om min älskade svärmors bortgång. Hon fick dö i sitt hem med all tänkbart stöd från sjukvården, till skillnad från bokkaraktären. Maria måste ha egen erfarenhet av vård i livets slutskede, eller en väl insatt källa.

Boken LOREM IPSUM kan köpas direkt från författarens webbsida, klicka här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar