lördag 4 januari 2014

Helena Trotzenfeldt, författarintervju

Här kommer en intervju med ytterligare en högintressant författare! Dessutom styrelseledamot i föreningen Egenutgivarna

Helena, vem är du? Kort presentation tack! 

60-talist och värmlänning. Från början dataingenjör, men har forskarstuderat runt personlig integritet. Har jobbat femton år på Ericsson - de sista åren som produkt- och portföljledare, och är nu management-konsult, med fokus på ledarskap, IT-säkerhet och på att att hjälpa företag förbättra sin verksamhet.

Jag har sex barn. Fyra vuxna, från mitt första äktenskap, och två i skolåldern. Lever med man, barn och Welsh Springer Spaniel i Sollentuna. Intressen är vin och släktforskning. Vi åker ofta till Värmland, Sälen och Frankrike.

Hur kom det sig att du började skriva? Vad har du skrivit/gett ut/ håller på att skriva? 

Jag har alltid skrivit. Och jag har alltid velat bli författare. Mitt författarskap spretar dock, med en teknisk bok (2002), två romaner, en barnbok och en reseguide. Jag följer lusten och min kompetens, och då blir det bäst. Min kommande roman har arbetsnamnet Cuprum, och handlar mycket om främlingsfientlighet. Kampen mot den ligger mig extra varmt om hjärtat, och har så gjort sedan 2009.

När du skriver - vad inspirerar dig? Favoritförfattare?

Om jag ska nämna någon författare som är lite udda är det Lisa See. Hon skriver romaner om Kina. Men inspirerad blir jag mindre av läsande och mer av det som händer runtomkring mig. Jag följer nyheter noga, och har ett ganska stort generellt engagemang för samhällsfrågor.

När och varför bestämde du dig för att starta ett eget bokförlag?

Vårt förlag heter Lindia, och företaget, som är ett handelsbolag, har funnits sedan 2004, som en bas för min konsultverksamhet. Förlagsdelen startade vi hösten 2012. Det var, som för många andra, en konsekvens av år av refuseringsbrev, och en känsla av att mina böcker förtjänade mer. Jag gav dock ut min första bok på ett amerikanskt förlag, så jag var inte helt grön. Men idag har jag större planer för förlaget, som är skilda från mitt eget författarskap. Det ska inte bara vara en plattform för mig själv och min utgivning, utan även för andra. Jag återkommer mer om hur senare, när det är klart.

Branschen var helt ny för mig, men det hjälper förstås massor att jag jobbat så mycket med verksamhetsutveckling, kravhantering, produktägarskap, försäljning och marknadsföring tidigare. Det hjälper också en del att ha varit systemutvecklare, även om det var länge sedan. Och det bidrar att ha en enormt kompetent och omtänksam man som delägare. Även om det är jag som driver verksamheten är det en trygghet i att vara två. Han är ansvarig för den tekniska infrastrukturen, och han är en duktig fotograf.

Du var väl med om att starta upp intresseföreningen Egenutgivarna? Berätta!

Nej, jag gick med i föreningen i oktober 2012, samtidigt som jag startade förlaget, och jag blev invald i styrelsen i februari 2013. Jag hade en sådan enorm hjälp av föreningen när jag startade Lindia, och när det var svårt att få folk att ställa upp till styrelsen kände jag att jag ville ge något tillbaka.

Har du några visioner för Egenutgivarna?

Ja. Vi har ju växt fort och är nästan 200 medlemmar, och vi behöver en struktur där alla kan få ut det de vill ha av ett medlemskap, samtidigt som styrelsen behöver ha en rimlig arbetsbelastning. Det ordnar man genom en subhierarki, tycker jag. Dessutom vill jag att vi i ännu högre grad än idag ska bli den part alla avnämare adresserar runt egenutgivningsfrågor.

Du har en blogg ... Vad vill du få ut av den, och på den?

 Ja, jag har egentligen fyra bloggar. En för förlaget, som inte egentligen är till för att följa, utan mer för den som söker information om verksamheten. Jag skriver rätt sällan, och ganska formella inlägg där, om större händelser. www.lindia.net heter den.

Sedan har jag trotzenfeldt, och där skriver jag inte som förläggare utan enbart som författare. Jag använder den förstås för att berätta sådant som är relevant om mina böcker, vilket skapar ett visst överlapp med förlagsbloggen. Men främst skriver jag om sådant som berör mig i vardagen. Just nu, när jag färdigställer Cuprum, blir det mycket främlingsfientlighet. Men det kan bli dikter, visor, släktforskning och filosofiska funderingar också. Inlägg om mässor och liknande lägger jag upp mest som marknadsföring, men de andra inläggen kommer alltid, utan undantag, ur en lust att skriva, och aldrig för att jag känner att "nu måste jag skriva något, för det var länge sedan".

Sedan finns en blogg för vår vingårdsbok, som är en del av dess marknadsföring: www.upptackavingardar.com.

Slutligen har jag sedan ett antal år en hemlig blogg, under pseudonym. Anledningen är att jag vill kunna diskutera utan att det jag skriver ska vara sökbart tillbaka till mig. De flesta av mina vänner vet om den, och jag lägger upp inlägg på facebook, men det går inte att googla fram den med bara mitt namn. Där blir det mycket politik. Bloggen är min ventil när jag vill framföra något - oftast som svar på en artikel eller liknande jag läst.

Tack Helena! Nu vet vi lite mer om dig. Jag är själv mycket imponerad av din kapacitet och har två av dina böcker i läs-kö ...

2 kommentarer:

  1. Intressant intervju. Jag tänker mig att intervjua både dig och Caroline till min blogg inom kort. Borde jag ha gjort sen länge...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, börja med Caroline då föreslår jag! :)

      Radera