torsdag 16 januari 2014

Barnet inom dig

Fick idag en länk av en god vän. Den går till en av Sveriges största bloggar, som huvudsakligen behandlar ekonomi och politik. Alltså miltals ifrån de flesta bloggar jag själv följer. Men han gjorde helt rätt, för länken går till ett gästinlägg av en tvåbarnsfar som skriver så bra att det träffar mig mitt i hjärtat. Han började en dag studera sina barn... Läs själva! Observera att det finns två till inlägg av samma pappa på samma tema.

Kort sammanfattat så har han gjort en upptäckt, nämligen hur lyckliga barn är utan egentligen anledning. Han försöker ta åt sig deras sätt att leva utan konstigheter, bara rakt fram. Och jag tycker mig förstå hur han menar. Vi vuxna vill väl ofta ha en anledning till våra känslor och vårt uppträdande, vi har ramar och sociala regler. Man gör helt enkelt inte ditten eller datten. Barn tänker inte efter, de agerar och reagerar och lever fullt ut. Upp till en viss ålder då de börjar ta efter oss vuxna. Blir väluppfostrade (eller tvärtom, gör revolt).

Har jag då själv kontakt med barnet inom mig? Jo minsann att jag har det! För vad är det annars som får mig att gå ut på den bräckliga isen på vattenpölarna i de djupa skogstraktorspåren? Vill testa om det bär. Och känna spänningen när isen sviktar - ska den hålla? Idag till exempel så är den rätt seg, jag klarar mig om jag inte står stilla för länge. Andra gånger brister den direkt med ett ytterst tillfredsställande knaster-ljud. Som av glas som splittras.

Eller när jag klättrar över de stormfällda stammarna i trots istället för att vara bekväm och gå runt.

Eller när jag högt tackar en gran för stödet när jag greppar om en gren medan jag tömmer stöveln på skavande stenar. (Fast det är kanske mer besynnerligt än barnsligt...)

Eller då jag i ren livsglädje springer en bit utan alla tankar på joggning eller konditionsträning, bara får lust att röra mig lite snabbt ett slag. Kanske jag tar ett hoppsa-steg eller faller i galopp till och med.

Slut på exemplen. Och jag måste ju erkänna att ingen kan se mig göra dessa stolligheter, bara hundarna. Tänker att varför ska vi vara så rädda för att visa oss spontana som barnen? Vem gillar inte en vuxen som släpper fasaden och vågar leka? Vågar göra bort sig. Vågar skratta åt sig själv. Vågar vara barn.

12 kommentarer:

  1. Is på vattenpölar! Motstår sällan lusten att trampa sönder frusna vattenpölar bara för att höra ljudet. :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl av samma anledning som du älskar att panga fönsterrutor, eller hur? ;)

      Radera
    2. Så det är därför vi har så tjocka fönster? För att jag inte ska roa mig med att ta sönder dem hela tiden... ;)

      Radera
    3. Just det, du får nöja dig med surrogatet - pöl-isen! :D

      Radera
  2. Håller helt och hållet med dig! Och det är väl inte.besynnerligt att tacka trädet? Brukar själv be om ursäkt om jag råkar bryta av en gren och tacka om jag tar stöd av ett träd. Hälsa på fåglarna och självklart leta efter tomtar och troll vid stora stenformationer. :) fast skulle någon annan höra mig så kanske dom skulle tycka att jag var skum men vad gör det om hundra år? ;-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. 100 år! Så långt fram ser jag inte, nöjer mig med ett år i taget :) Har man turen att få egna barn (eller barnbarn) så kan man ju passa på att vara "barnslig" utan att nån vuxen tycker man är udda... Som att leta tomtar i skogen!

      Radera
  3. Nu följde jag inte länken, men barnet inom en brukar väl stå för den irrationella sidan av sig själv. Alltså allt som sker på impuls och känsla. Precis som du skrev; de argerar och lever ut, utan att tänka. Vad som gör människan lycklig, logik eller känsla, det kan man ju diskutera i timmar :) Lycka ÄR ju dock en känsla så redan där bör ju känsla vinna :) Hänger du med?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Logik - kan man bli lycklig av det? Kanske. Om man tänker efter och radar upp alla logiska skäl till att man borde vara lycklig... Lat som jag är föredrar jag den spontana känslan! :)

      Radera
  4. Måste erkänna att jag nog är vuxen. Skulle jag se en vuxen människa på stan som glatt gnolande tar hosasteg skulle jag automatiskt placera den personen i facket: Lite förståndshandikappad! Men när ingen ser på, kan jag oxå ta hopsasteg =) Och på en bandstrand får folk bete sig lite "tokigt". Hör till att springa, hjula, hoppa, snurra...helt öppet =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu när du har barnbarn så tätt inpå dig kommer du få många tillfällen framöver att bete dig heltokigt! Det måste du unna både barnbarn och dig själv!!

      Radera
  5. Hi Astrid, the blog looks very nice and interesting although I do not understand a word. I can just manage English so there are funny misunderstandings at home. Paul and I both wish you every success with the blog. Demy

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oh hallo! What a surprise to meet you here! Thanks for the visit and wish you all the best until next time. :)

      Radera