söndag 22 december 2013

Ryska dockor

Imorse vaknade jag vid femtiden med en vad jag tyckte strålande idé till novell. Den skulle bygga på principen "ryska dockor", ni vet de där trädockorna man kan ta isär varvid man hittar en likadan fast mindre inuti. Jag anar var tanken kommer ifrån, nämligen lucka 12, Förbrytarna, i julkalendern Tomten fryser fast igen. Kanske hade jag drömt något om det eftersom det var det första jag kom att tänka på. Ungefär så här starkt förkortat, skulle det bli tänkte jag mig:

Sofia sneglade mot andra sidan av klassrummet, där han satt, Pedro.
Fan vad snygg han är, tänkte hon. Som typ en lillebrorsa till Said i Lost. Undrar om man har skuggan av en chans där. Hon bet på blyertspennan och drog åt sig blicken när Pedro vred på huvudet. Men han tittade inte åt henne, bara viskade något åt sin kompis, flinade åt svaret. De vita tänderna gjorde sig skitsnyggt mot den chokladsmarriga huden.

Den unga flickan slängde ifrån sig kulspetspennan; gjorde en missnöjd grimas. Helvete så dåligt det blev. Att det skulle vara så himla svårt att skriva en ynka novell. Kärleksnovell dessutom. Hon bara måste få ihop något vettigt som gick att skicka in till tävlingen. Ännu en gång läste hon igenom vad hon skrivit. Kanske inte så väldigt dåligt i alla fall. Men det där med Lost, kanske den serien var bara alltför typ stenålders redan. Kunde hon ringa Madde och fråga? Men den jävla skvallerbyttan kunde man inte lita på, kanske skulle hon sprida vidare att hennes bästis skrev på en kärleksnovell...

Den medelålders kvinnan rynkade irriterat på ögonbrynen. Det var så svårt med ungdomarnas språk. Visst kunde man stoppa in en massa svordomar, det lät äkta, men det där med att Lost var stenålders... det fanns säkert något bättre uttryck. Kanske hon skulle ringa dottern... Hon smällde igen laptoppen och drog fram mobilen ur jeansfickan. Tvekade. Dottern ville kanske inte bli störd så tidigt, låg väl och sov fortfarande. Kanske man kunde gå ut på nätet och kolla? Google löste ju det mesta.

Den manlige författaren till en rad av bestsellers reste på sig och sträckte suckande på den stela ryggen. Hur skulle han gå vidare här nu då? När skulle mannen komma in i bilden och hur få ihop det till en bra sexscen? Var den kvinnliga huvudkaraktären kanske en aning för gammal? Mamma till en dotter som flyttat hemifrån, få se nu, då borde hon vara... allra minst fyrtiofem. Nejdå, det kunde funka, han måste ju tänka på sin läsarkrets - de flesta där var kvinnor i åldern 40-50 år hade senaste undersökningen givit vid handen.

Författarinnan gnuggar sina tinningar, känner huvudvärken komma smygande. Kanske det inte är en bra idé i alla fall, det här med ryska dockor: berättelse i berättelse i flera lager. Den verkade så strålande när hon vaknade samma morgon. Men så är det ju med idéer, de är bäst nykläckta. Får de ligga till sig visar de sig ofta vara rätt usla i själva verket. Hon trummar med fingrarna mot bordsytan bredvid tangentbordet. Egentligen borde hon inte alls sitta och skriva noveller utan julrim till julklapparna hon slog in tidigare under dagen. Men rimmen brukar bli bäst sent på kvällen. Hon samlar sig och stirrar på datorskärmen. Ser att hon glömt spara filen.
Plötsligt bestämmer hon sig. Väljer Ctrl + A, texten blir blå, Delete och allt försvinner. Skönt...

2 kommentarer:

  1. Haha. Kan bli lite svårt att få ihop allt till slut. Men rätt kul idé faktiskt =)

    SvaraRadera
  2. Är nog för lat för att lägga ner mer möda... Plus att noveller inte ligger för mig riktigt. Och jag skrev ju att den "yttersta" författaren (jag) raderade texten! :)

    SvaraRadera