måndag 2 december 2013

Målgrupper - eller ballongen som sprack

Söndag igår - jag ägnade några timmar åt att skriva en novell. Ett infall bara. Nytt och okänt område för mig som annars håller mig till manus på hundratals sidor. Det var roligt faktiskt, opretentiöst och snabbredigerat. Tyckte jag hade en hyfsad idé. Kallar den Kvinnan som kunde flyga (jämför gårdagens inlägg).

Först ut att läsa novellen blev av ren slump min nittonårige son. Han dök upp nere i köket imorse vid 6.30-tiden, för att fixa sig lite frukost. Jag trugade på honom den utskrivna novellen, lättläst med min favoritstorlek 14 punkter.
"Vill du ha omdöme också?" frågade han.
Jag nickade ivrigt.
"Hur lång tid får jag på mig?" Redan tonen här borde ha varnat mig om vad som komma skulle...
"Vadå tid, detta läser du ju igenom på 3-4 minuter!" tyckte jag och viftade med den tunna pappersbunten på åtta sidor.

Sonen försvann upp på sitt rum med frukost och novell. En halvtimme senare återvände han. Släppte ner novellen på bordsändan utan ett ord. Jag satt vid min dator och väntade. Hoppet sjönk när han inte sa ett ord, inte ens tittade på mig.
"Nå?" frågade jag tappert.
"Tja, det var ju en del grejer jag tyckte rätt så bra om ...", blev det tveksamma svaret. Sedan vände han ryggen till och började plocka ner sin disk i maskinen. Jag borde ha fattat vinken, men nejdå, jag envisades:
"Jamen, vad var det du inte gillade då?"
Sonen suckade, kom fram till mig, drog ut stolen vid sidan om, satte sig och drog till sig novellen. Tittade ner på första sidan och samlade tankarna.
"Ja, om vi börjar på första sidan här så är det några grejer ..."
Här drar jag ett streck. Min självkänsla fick sig i alla fall en säkert nyttig punktering. Jag får ägna dagen åt att slicka mina sår, som är ytterst ytliga och säkert läker till ikväll! Kan trösta mig med följande personliga meddelande på Facebook:
Hej Astrid, nu har jag läst ut din fantastiska bok. Vad duktig du är. Den var så mysig att läsa och jag hade svårt att slita mig från den. När kommer nästa? Skicka den så fort du kan. :) 
Det här med målgrupper är viktigt ur marknadsföringsaspekt, det har jag lärt mig av mina vänner i föreningen Egenutgivarna. Det är bara att inse att nittonåriga söner inte är en målgrupp att satsa på för min del ... Då tycks det gå bättre med hunduppfödare!

Västerhimmel på morgonen 2 december kl 8.00.
 Plats Björnamo by på andra sidan vägen från vårt hus.

4 kommentarer:

  1. Som vanligt skriver du levande och jag känner mig som flugan på väggen i köket.

    Att du kan skriva, betvivlar ingen!
    Att du inte ska skriva för all jordens befolkning, det får du nog inse! ;)

    Hälsa Miranda!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Miranda är inte anträffbar just nu, är på andra sidan Porten haha!

      Radera
  2. Attans!
    Ok, jag får "hia" mig lite då. :)

    SvaraRadera
  3. Svårt att bedömma målgrupp tycker jag. Folk är ju så olika!

    SvaraRadera