torsdag 12 december 2013

Han och Hon. Eller Hon och Han...

Jämlikhet mellan könen i all ära, men riktigt likadana är vi tack och lov inte! Som författare kanske man kan styra detta litegrann men i botten finns förstås ens egen syn på saken. Jag testade att skriva en liten romantisk text med Hon och Han och sedan byta... Obs att det är helt utan anspråk på kvalitet!

Nr 1:
Hon lutar sig mot väggen i behandlingsrummet och väntar - dags för ronden vilket ögonblick som helst. Armarna har hon lagt i kors över den blå arbetstunikan, tacksam över att den hänger så luftigt, utan att avslöja den förargliga bilringen i midjan. Men det är fortfarande flera månader kvar till sommaren; hon har tid på sig att banta bort de överflödiga kilona före badsäsongen.
     Svängdörren går upp och in kommer hennes kollega Ulla, tätt följd av veterinärpraktikanten och sedan... sedan kommer han. Den vita rocken uppknäppt ovanpå en vit t-shirt. Fonendoskopet nonchalant hängande över nacken. Den lite för långa luggen som hänger ner i ögonen, så gärna hon skulle vilja stryka undan den!
      Hon viker undan med blicken en aning för sent - deras ögon möts i en evighetslång sekund. Det känns som om han ser rakt in i henne, avslöjar hennes privata känslor. Kinderna hettar. Hon trycker ut sig från väggen och går fram till Ulla, ger henne journalbunten, det är Ullas tur att dra fallen.
    Han är först framme vid dörren till stationäravdelningen, öppnar den och håller chevalereskt kvar den tills de andra gått in. Hon är sist i den lilla processionen. Precis när hon passerar honom nuddar hans hand vid hennes. Det går som en elektrisk stöt genom henne, knäna blir mjuka, munnen torr. Hjärtat bultar och hon undrar hur hon ska kunna fortsätta utan att avslöja sig. 

Nr 2:
Han lutar sig mot väggen i behandlingsrummet och väntar - dags för ronden vilket ögonblick som helst. Armarna har han lagt i kors över den blå arbetstunikan, tacksam över att den hänger så luftigt, utan att avslöja den förargliga kalaskulan. Men det är fortfarande flera månader kvar till sommaren; han har tid på sig att banta bort de överflödiga kilona före badsäsongen.
     Svängdörren går upp och in kommer hans kollega Stig, tätt följd av veterinärpraktikanten och sedan... sedan kommer hon. Den vita rocken uppknäppt ovanpå en vit t-shirt. Fonendoskopet nonchalant hängande över nacken. Den lite för långa luggen som hänger ner i ögonen, så gärna han skulle vilja stryka undan den!
      Han viker undan med blicken en aning för sent - deras ögon möts i en evighets lång sekund. Det känns som om hon ser rakt in i honom, avslöjar hans passion. Kinderna hettar. Han trycker ut sig från väggen och går fram till Stig, ger honom journalbunten, det är Stigs tur att dra fallen.
    Hon är först framme vid dörren till stationäravdelningen, öppnar den och håller chevalereskt kvar den tills de andra gått in, Han är sist. Precis när han passerar henne, nuddar hennes hand vid hans. Det går som en elektrisk stöt genom honom, knäna blir mjuka, munnen torr. Hjärtat bultar och han undrar hur han ska kunna fortsätta utan att avslöja sig. 

Erkänn att det blir lite konstigt, haha... Eller är det bara jag som är fast i gamla könsroller?

2 kommentarer:

  1. Tja...Man tänker sig att HAN tänker besöka gymmet innan sommaren för att trolla bort kalaskulan, att HAN ska ta sig fram till dörren först för att hålla upp den och att HAN skulle hållt kvar ögonblicket vid handberöring och även ögonkontakten tidigare. Att HAN skulle varit lite "fräckare" i sin framtoning =) Han är ju karl!!! hahaha. Men för att vara alvarlig, tror jag nog att det är ungefär likadant för tjejer och killar vad gäller förälskelse och blyghet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja klart du har rätt, vi är inte så olika numera. Men stötte på bilden och inspirerades av den haha! Lite kul att sticka ut huvudet också! :)

      Radera