fredag 13 december 2013

Breven med frimärke - minns ni dem?

Idag har jag köpt två häften med utrikes frimärken. 12 kr per märke inklusive en liten blå remsa med texten Prioritaire/1:a klassbrev. Den unga generationen vet väl knappt var frimärket ska klistras. För er avslöjar jag nu: frimärket ska sitta uppe till höger... Den blå remsan uppe till vänster (bara för utrikes brev).

Vi har ett tiotal vänner i England och Frankrike som vi i alla år skickat julkort till. Från början var det min makes vänner; han lärde känna dem på ett katolskt college när han studerade där under ett sabbatsår på gymnasiet. Under en semesterresa på 80-talet träffade även jag de allra flesta. En varierande skara... Till exempel:
Nu 80-årig katolsk nunna, Sister Marie.
Just pensionerad militärpolis inne på sitt tredje äktenskap.
Fransk engelsklärare med körsång som hobby.
Katolsk hjälparbetare som har sin stationeringsort i Lourdes.
Skådespelare med diabetes och amputerat ben, som arbetat många år i Ryssland.
De ovan nämnda är de viktigaste, som man verkligen vill behålla kontakten med, två av dem har vi även mejladress till. Övriga fem skulle jag vilja stryka ur adressboken. Motivet att en gång få möjlighet att träffa dem igen på en framtida semestertripp är av naturliga orsaker borta (maken klarar inte en sådan påfrestande resa). Men det är ju inte så lätt när de skickar julkort varje år... Vem ska börja att sluta?

Samma gäller en lång rad med svenska julkorts- och julbrevsmottagare. Hälften känns rätt meningslöst att behålla kontakten med. Säkert tycker de sammalunda. Men vem ska sluta först?

Numera finns det ju mycket snabbare sätt att skriva till varandra på, även om det just till jul är roligt med vackra kort! Mejlen har kommit för att stanna. Det är ju oslagbart detta att omedelbart nå mottagaren, att till och med kunna skriva flera mejl på samma dag och få svar på alla! Utan frimärken och brevlåda ...

Sedan finns det ju Facebook. Har en gammal klasskamrat från gymnasietiden i Piteå, numera bosatt i Skellefteå, dvs andra ändan av landet. Vi brukade skriva till varandra dels i samband med födelsedagarna (som vi bägge firar i november) dels till jul. Tidigt i höstas kontaktade hon mig på Facebook - nu har jag en helt annan relation till henne. Lite lagom koll! Även på FB kan man ju skicka privata meddelanden men det känns mer osäkert. Tänk om man gör fel och alla ens "vänner", kanske även okända, kan läsa vad man skrivit privat!

Även i arbetslivet har förstås mejlen en viktig roll. Inom Fiskhälsan(mitt huvudsakliga arbetsfält) är det bökigt med det lilla antalet äldre odlare som inte har mejl. Lätt att de blir bortglömda vid allmänna utsändningar och inbjudningar... Ska de ha ett provsvar måste man skriva ut det, leta upp postadress, skriva kuvert, klistra på frimärke och söka upp en brevlåda. Vilket slit!

Men har man inte någon mejladress och inte hittar den på nätet, vad gör man då? Jo, då får man ta fram sina frimärken! Och det kan det vara värt. Har själv återknutit kontakten med en gammal vän från ungdomens dagar. Nu mejlar vi till varandra för tack och lov fick jag svaret via mejl!

8 kommentarer:

  1. Jo. Det är definitivt jobbigare med snigelpost. Det känns mer "krävande" på innehållet. För ett brev betyder så mycket, att mottagaren kanske sparar det och då vill man ju att eftervärlden ska finna det "snyggt och prydligt"...typ =) Och så gäller det att få med allt man vill ha sagt på en gång. Och DET kan vara väldigt svårt, nu när man blivit bortskämd med att "det man glömmer i ena brevet/mejlet, kan man skicka ytterligare ett redan secunder/minuter/timmar efteråt"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det blir ju "finbreven" till jul och födelsedagar. Annat när jag var barn, hade som mest tre brevvänner sm jag aldrig ens träffat. ;)

      Radera
    2. En nackdel med mejlen är att det nästan är FÖR lätt att skicka. Bara ett klick så går den där texten iväg som man nog borde ha läst igenom en gång till först... I fyllan och/eller villan har nog en hel del mejl skickats som borde hamnat direkt i papperskorgen!

      Radera
  2. Jag väljer gärna att skriva ett brev när det inte förväntas. Min egen glädje när jag hittar något på hallmattan (av världens bästa brevbärare ska tilläggas), inspirerar mig till såna brev. Eller vykort. Men helst brev. Något som jag pysslar med lite extra; ett snyggt kuvert (ibland gör jag egna), någon ritad girland osv.

    Däremot julkorten har jag dragit ner i antal. De stjäl energi ifrån mig och känns inte lika roliga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt med om att det är de oväntade breven som är till störst glädje!

      Radera
  3. Jag tycker vi startar en rörelse! Snart nytt år och då behöver fok något vettigt att lova. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då borde vi ta med min svägerska, hon skickar gärna vykort som hon dekorerar med underbara färgpennsblommor... Lite som du låter det som.

      Radera
  4. Härligt! Då är vi redan tre!

    Rörelsen har börjat....

    SvaraRadera