måndag 30 december 2013

30 december 1975 - utdrag ur dagboken

Har bläddrat i min gamla dagbok igen, den från 1974-76. En sida daterad 30 december (1975) lyser i ögonen:

Fan ta alltihop!

Det är allt, bara denna enda mening. Varför var jag så nere denna dag? Har läst lite före och efter men blir inte riktigt klok på den frustrerade, olyckliga meningen, så olik prästdottern. Jag svor av princip och uppfostran aldrig. Ser att jag rivit ut några sidor. Har mina misstankar om varför men inget som passar att utveckla här. Det som återstår är från dagarna innan, då två av mina arbetskompisar gaddar ihop sig lite, i all vänskaplighet tycks det, men jag var ju så känslig. Jag "rusade runt i lagården, eftermjölkade fel"...

Tänk om man kunde resa tillbaka i tiden, sätta sig bredvid sig själv, våga sig på att lägga en tröstande arm runt smala ungdomsaxlarna. Förklara att det inte är så farligt. Det ordnar sig, för det gjorde det ju. Du kommer få allt: utbildning, make, familj, hus, hundar och (på ålderns höst i alla fall) ett jobb du verkligen trivs med! Och du är värdefull, inte alls så usel och värdelös som du tycker nu.

Hoppas innerligt att mina döttrar/son aldrig ska behöva skriva så i eventuella dagböcker! Att de i så fall kan komma till mig, till mamma. Fast själv var jag nog som mest avlägsen från mina föräldrar denna tid. Inte en chans att jag hade tagit upp mina problem med någon av dem! Hade ingen alls att prata ut inför. Men snart skulle det vända. Var redan på gång med nästa förälskelse, denna gång i den man som skulle bli min äkta make redan ett halvår senare ...

Hörde ett uttalande på P1 i bilradion härom dagen:
Om du börjar försöka förstå ungdomen... då har du blivit gammal!
Så det är jag väl då. Gammal. För visst försöker jag förstå ungdomen, eller i alla fall minnas hur den var. Hur jag var. Och tycker nog ändå att jag har rätt bra kontakt med min snart 40 år yngre upplaga. Allt var så allvarligt. Inte skymten till självironi/insikt. Just denna sommar-höst 1975 hände så mycket, alltför mycket. Jag kunde ha halkat helt snett, ändå fixade det sig tack och lov. Redan i början av januari 1976 ser det betydligt ljusare ut.


Ingen aning om hur vädret var då, för 39 år sedan. Uselt vinterväder har vi nu i alla fall. De dåliga grundvattennivåerna måste vara på väg att stiga till normala, illustrerar detta med ett foto från morgonrundan i brist på lämpligare bild.

Någon av mina läsare som letat upp gamla dagböcker?

4 kommentarer:

  1. Fast allting som hände i den åldern var "jordens undergång" typ. :)
    Har en dagbok från när jag var 14 och upp till 23 ungefär, är rent ut sagt pinsamt att läsa den ibland. :-S fast jag kan skratta gott åt mig själv och hur allvarligt jag tog allting. Hur man analyserade och tänkte hela tiden. skulle jag få säga något till mig själv då så skulle det vara " ta det lugnt, och ta inte allting på fullaste allvar för det löser sig i slutändan" jag skulle förmodligen inte lyssnat på mig själv men ändå, tack och lov kan jag bara känna ibland att ungdomstiden är förbi. :-P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var rädd om den dagboken, kan vara roligt att återvända till på ålderns höst!

      Radera
  2. Jag skrev dagbok under tonåren, men har bara tittar i dem nån enstaka gång. De är nedpackade nånstans och ärligt talat har jag ingen aning om var. Fast det är kanske lika bra :)

    sv: Jag vill ju så gärna, men kan ändå inte riktigt bestämma mig. Det är nog det ekonomiska som hindrar mig mest. Men jag håller på att planera i alla fall. Och ung, åren går så fort så snart är jag medelålders :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kommer nog leta upp dem när du blir medelålders haha!

      Radera