fredag 29 november 2013

Tös, tjej, flicka... dam, tant, gumma.

Det finns ju en hel del benämningar på det kvinnliga könet. Ändå tvekar jag ofta vilken jag ska välja när jag skriver, eller kanske just för att det finns flera val. Kvinna borde alltid vara gångbart för en vuxen hona, men det låter så kliniskt och vetenskapligt. Torrt. Lite avståndstagande nästan. Då är man mycket bättre, men det var det kvinnliga jag skulle ta upp idag, tänkte jag.

Tös är ju bara för de yngsta. Sött. Som en liten viol. Väluppfostrad. Någon i blommig klänning med rosett i det långa håret, kanske flätor till och med. Definitivt ingen tuggummituggande, trädklättrande, trotsig typ.

Tjej har betydligt större åldersspann, eller hur? Från 3 år till 100 nästan... I lite högre åldrar är det nog bara vi kvinnor själva som väljer denna benämning. Lite småtufft. Självständigt. Ett ord jag använder ofta i mitt skrivande.

Flicka då? Användbart, javisst, men... I alla fall definitivt en åldersgräns uppåt på... 20? Ändå används det ju ofta tillsammans med adjektivet ung. En ung flicka. Som om det skulle finnas gamla flickor... Eller ens äldre. Med små passar det bra, dock. Småflickor. Flicka har en betydligt tamare, mer väluppfostrad klang än tjej. Rätt användbart i rätta situationerna.

Dam är något jag själv definitivt inte är. Vilket brorsan påpekade för rätt många år sedan. "Syrran är en dam, men inte du", konstaterade han utan märkbar värdering. Jag tog det snarast som en komplimang, har alltid sett mig som en pojkflicka, haha. Numera är jag väl för gammal förstås för ett sånt epitet. Mankvinna?
Nu halkade jag av spåret, sorry!

En dam har nagellack, bär gärna kjol/dräkt, fönar håret som gärna kan vara färgat eller slingat (eller vad det heter). Vill absolut inte avslöja att håret börjat gråna. Bär hon gummistövlar så är det i undantagsfall (jag har det nästan dagligen). Gärna sko med klack. Gör make-up förstås. Självsäkert manövrerar hon genom yrkeslivet såväl som i shoppingcentrat eller saluhallen.

Tant är det väl ingen som vill kallas? Låter snällt och samtidigt bestämt. Kjolkanten mitt på vaden, rejäla promenadskor. Svart persianpäls på vintern. Bjuder på hårda karameller som aldrig tar slut om man inte biter sönder dem.När jag var barn kallades alla lite äldre kvinnor för tant Anna (nåja, två i alla fall). Numera används det väl knappt alls i tilltal, eller? Jag har en typisk tant i min bok Porten, som får leva upp ett tag, blomstra för att sedan ... Nä, nu spårar jag ut igen! Tant är användbart, i alla fall i skrivande.

Gumma slutligen. Min gamla, älskade moster - med kritvitt hår och snälla rynkor - hade en historia hon gärna berättade, alltid med ett leende: hon delar hiss med ett par småflickor (rätta mig inte om jag har fel kära syskon!). Den ena tittar på henne med stora ögon. Säjer: "En guma, en guma - när dör du?" Man närmar sig livets slut om man är gumma. Men man kan ju vara en seg gumma! En som biter sig fast i livet år efter år...

Hittar inte mig själv någonstans här. Vad är jag? Vad är du?

Avslutar med en härlig soluppgång från imorse. Har inget som helst med det kvinnliga att göra, eller - är inte solen en hon?


2 kommentarer:

  1. Underbart foto!
    KVINNA! Hade du kommit in i min butik hade jag sagt att du var...hahaha min syster =). Men om du inte hade varit det, hade du varit en kvinna. Det kommer ständigt in enstaka eller flera kvinnor i sällskap och jag känner mej oerhört bekväm med att kalla dem KVINNA/OR. Alla från tjejåldern och uppåt. Tjej är någon som klär sig "tufft" enligt modet typ. Så det kommer ibland in tjejer som är i 40-års åldern...Fast oftast är det då sådana jag känner och vet att deras sätt är just "Tjejjigt" =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Qoola kvinnor finns det visst en grupp som kallar sig... :)

      Radera