måndag 18 november 2013

Små och stora glädjeämnen

Sedan jag påbörjade min väg fram till bokutgivning har jag mått så oförskämt bra! Det är väl spänningen, att vardagslunken plötsligt ersatts av hopplasteg. Plötsligt vet jag inte alls vad framtiden kommer bjuda på. Kommer jag kunna sälja så pass att jag kan ge ut fler böcker? Ska jag (vi - om dottern är med mig) starta eget förlag? Vilka nya vänner (utöver de jag redan fått) kommer jag att möta i form av kollegor och kanske nöjda läsare? Och vilka nya karaktärer och världar väntar på att bli beskrivna?

Jag har inte så många år kvar till pensionen och det känns extra bra då att ha en hobby som inte är åldersberoende. Dessutom är det bergis så att författande är minst lika effektivt som korsordslösande när det gäller att hålla de små grå igång. Jag trivs så bra med att tänka ut fortsatt handling medan iPoden försätter mig på rätt humör med min favoritmusik och hundarna skuttar framför mig på mina många långa skogsrundor. Jag tror att jag mår bra nog för att tåla ganska hårda smällar från recensenter och andra motgångar, men det återstår förstås att se.

Idag skickade jag iväg en annons till Svensk Veterinärtidning. Är ju veterinär själv så jag tycker att den yrkesgruppen kan få bli en av mina viktigaste målgrupper. Porten innehåller en hel del veterinära scener och massor av djur. Men jag har tvekat länge... Ska jag verkligen våga? Vad ska mina veterinärkollegor tycka?
Men jodå, tack vare stöd från andra egenutgivare så vågar jag!
Annonsen står på höjden med en bild av framsidan överst, under den står det:
PORTEN - en roman med såväl 
magiska som veterinära inslag! 
Författare: Astrid Ahlberg, veterinär 
Säljs via Vulkan och nätbokhandeln 
Mer info: astridahlberg.blogspot.se 

Men det finns ju små glädjeämnen också. Vackert väder. Att bilen startar som den ska. Överförtjusta hundar som hälsar en välkommen hem. En fin film på TV (typ Laxfiske i Jemen). Ett uppskattande ord. Eller bara en välstädad, avtorkad diskbänk!

Vilka småsaker blir du glad över i vardagslunken - eller förflyttar även du dig med hopplasteg?

4 kommentarer:

  1. Jag blir glad när jag kan göra någon annan glad. Som att hjälpa dotterna med ett av två flyttlass från Stockholm till Lammhult. Ett annat glädjeämne är när jag får ta en fika med syrran =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det måste varit mysigt att åka hem igen, med dottern med i bilen!

      Radera
  2. Tänk, jag tar både hopplasteg och hoppsansteg och hoppuppihimlensteg av den energi jag möter i dina blogginlägg! Ärligt talat, det känns som om du sitter bredvid mig och det är en mysig känsla! Jag har hittat en alldeles egen sagotant - tant med innebörden av en människa med bra ord inom sig.

    SvaraRadera