fredag 1 november 2013

Mitt NaNoWriMo-projekt: Brovävaren - sidan 1

Jag har bestämt mig för att lägga ut mitt skrivande denna november månad 2013 på bloggen, en sida i taget. Tycker själv det vore jääätteintressant att få följa någon annans råskrivande, och hoppas att kanske någon av er Nanoskrivare tar efter mig... Texten är alltså bara grovredigerad. Dessutom försvinner indragningarna vid överföringen ser jag. Ändrar på det idag, så får vi se om jag kommer ihåg det i fortsättningen.

Kapitel 1 

Chandur se Carán stirrade på den smala stenbron framför dem. Det var bara den första halvan som gick att urskilja i det tidiga gryningsljuset, som dessutom till stor del drunknade i en grå, råkulen dimma. Spänningen fick hjärtat att banka i bröstet, samtidigt som han andades lika snabbt som om han just tagit sig uppför den branta backen bakom honom, istället för att ha vandrat nerför. Han sneglade på fadern som stod vid hans sida, skenbart lika lugn som vanligt. Det ljusa håret med sina askgrå inslag var täckt av otaliga små daggdroppar där det hängde löst ner till hans breda axlar. Själv hade Chandur vaknat så tidigt att han hunnit fästa upp sitt eget lika blonda hår i den sedvanliga halva hästsvansen.
   Chandur tvingade ner andningshastigheten och hoppades att hjärtat skulle följa efter.
   ”Hur känns det?” frågade fadern, som inte missat sonens upphetsning. ”Är du tillräckligt förberedd tycker du? Någon sista fråga?” Han vände blicken från stenbron till sonen och lyfte på det ena, nästan vita ögonbrynet. Inte ett uns av hans vanliga, sorglösa humör gick att upptäcka. Ögonen var allvarliga, munnen ett rakt streck.
   ”Det är ingen fara med mig. Lite spänd kanske, men det är ju inte så konstigt.” Chandur var nöjd med att hans röst inte röjde hur orolig han i själva verket var.
   Fadern gick närmare, lyfte händerna och rättade till kragen på Chandurs skjorta, noga med att inte vidröra hans hud. Ändå stelnade Chandur till vid den ovana närheten. Huden knottrade sig i obehag. Han lyfte på hakan, sträckte på halsen och såg åt sidan.
   ”Så där ska det se ut. Kragen ska ligga utanpå tröjan, det minns jag tydligt. Ledsen bara att jag inte fick med mig någon jacka tillbaka, hade behövts nu i morgonkylan. Men tröjan är av riktig ull så den värmer väl bra nog, hoppas jag. Du får leta upp något bättre på andra sidan, om där är lika kallt.”
Äntligen sänkte fadern händerna, tystnade och tog ett halvt steg tillbaka. Han väntade tills Chandur mötte hans blick.
   ”Måtte alla goda makter vara med dig, min son. Gå nu!”
   Chandur försökte svälja ner klumpen som plötsligt dykt upp i strupen, harklade sig försiktigt, men den försvann inte. Han nöjde sig med att nicka, vågade inte säga något ord till avsked. Vuxna män behärskade sig. Rösten skulle vara lugn och stadig, i annat fall var det bättre att hålla munnen stängd.
   Med bestämda kliv gick han de få stegen fram till brokanten. Det svaga knastrandet från väggruset övergick till ett dovt trampande när han fortsatte fram på den hårda stenen. De midjehöga stenmurarna på brons båda sidor dämpade effektivt bruset från floden nedanför, som på denna sträcka hade extra bråttom för att nå slättens makligare tempo. Dimman hjälpte till, sög åt sig alla ljud. Villigt öppnade den sig för honom, släppte in honom i sitt overkliga icke-varande.

6 kommentarer:

  1. Vad modig du är som lägger ut ditt råmanus! Jag läser aldrig igenom mitt, inte förrän det legat ett par månader först.

    SvaraRadera
  2. Jag kan inte låta bli att småredigera lite, gå tillbaka några meningar ibland, byta ord lite och sånt. Så egentligen skriver jag inte annorlunda nu än andra tider. Och jag lägger bara ut en sida i taget så det blir inte så himla mycket totalt. Var ligger det modiga? ;)

    SvaraRadera
  3. HM! Om detta ska bli en bok en dag, vill jag inte läsa det nu. Tror inte att jag ska följa bloggen denna månad. Vill ha allt i ett svep =) Men det var en mycket spännande början!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hoppas jag förstås - att det ska bli en bok. Har handling nog så de räcker tror jag, i skallen. Och du har ju så mycket nu före jul att det kan vara skönt att slippa lägga tid på min blogg...

      Radera
  4. Ser fram emot att få läsa fortsättningen! :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. En godnattsaga i följetong varje dag :)

      Radera