måndag 14 oktober 2013

Jag har avslöjat en hemlighet...

Vad har jag gjort! Insikten slog ner i min morgondimmiga hjärna, motade effektivt bort alla tankar på dagens arbete, ni vet typen, Har jag nu kommit ihåg allting inför idag? Jag traskade fram i duggregnet i hälarna på hundarna, som skulle kunna gå den invanda morgonrundan utan mig om det inte vore för den äldstas jaktiver.

För en gångs skull hade jag inte en ljudbok surrande innanför skallbenen, just för jobbets skull. Ska nämligen ut på fiskodlingsbesök idag, med provtagning enligt den obligatoriska hälsoövervakningens program. Trettio små fiskar ska öppnas och från var och en ska en bit njure förpassas till två små specialpåsar (test 1 och test 2, hängslen och livrem). Sextio små påsar ska vikas tre gånger och förslutas med gem med fiskkladdiga plasthandskbeklädda fingrar. Pilligt, men är rätt snabb nuförtiden. Övning ger färdighet.

Men strunt i jobbet nu. Skulle ju berätta om min avslöjade hemlighet. För det är min egen, definitivt. Ingen skuldkänsla över svek mot utomstående part. Tack och lov för det i alla fall. Men likväl, det får sägas vara gjort nu. Avslöjandet:

Jag har lämnat ut min värld och dess invånare till den anonyme Vem som helst... Känner ni hen? Inte jag.

Det är en sak att skänka/sälja sin bok till släkt och vänner, idel bekanta, en helt annan att släppa den ifrån sig till totala främlingar... Kommer de vara aktsamma med min värld? Uppskatta den? Eller kommer de håna och förlöjliga den? Min käraste skapelse (näst barnen förstås)... Och mina karaktärer, hur kommer de bedömas? Så, vad har jag gjort?

Fler som känner likadant?

12 kommentarer:

  1. Oj oj oj...jag känner precis likadant! Det är nästan så att man inte vill släppa den ifrån sig och drabbas av separationsångest. Och precis, hur blir den mottagen hos en främling som man aldrig kommer att veta något om? Känner så väl igen mig i det du skriver och tycker det känns bra på ett sätt att jag inte är ensam om att känna så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man skulle vilja ha direktkontakt med varenda läsare, förklara, försvara och ta i retur om det inte uppskattas rätt... Typ.

      Radera
  2. HAHAHA. Hela livet går väl ut på att se framåt. Inte fastna i gamla hjulspår, som vid vår ålder börjar bli väl så djupa. Varje "yngel" som lämnar din hand är nu "dömd" att klara sig själv. Du har skapat bästa förutsättningar för att de ska klara sig. Nu är det dags att blicka framåt. Mot nästa kull...så att säga. Bok nr 2 =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Suck ja. Så säger den moder vars alla ungar lämnat boet...

      Radera
  3. Hopas mitt blogginlägg idag gör att du känner dig lugnare...
    http://blogg.passagen.se/privatandrum/

    Jag är varsam :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det låter ju lyhört och hänsynsfullt på din blogg. Känner att jag överlämnat mitt recensionsex i ansvarsfulla händer... :)

      Radera
    2. Och bäst är ju att du är den ALLRA första som får läsa vad jag skriver INNAN det går i tryck. Vill du inte ha det, då är det författarfrihet att slänga det åt pepparn till! :)

      Bäst ÄR att jag inte känner dig, inte har fantasy-genren som förstaval när jag läser och därför är jag fri från många jämförelser. Det ser jag som en fördel och tror du kommer att uppskatta det också. Inga hårda "krav" att leva upp till alltså.

      Kommer att vänta vid brevlåda ;)

      Allt gott till dig!

      Radera
    3. Ska bli verkligen spännande att få läsa din recension :) Men först ska du ta dig igenom alla 650 sidorna...

      Radera
  4. När jag skriver ut min poesi på min blogg så skiter jag helt och hållet i vad folk tycker om den. Det kan kanske ha varit annorlunda om jag lämnat över karaktärer i någon annans händer... Det är trots allt ett enormt projekt och oftast ett skötebarn för en författare så det kan nog vara känsligare att eventuellt bli kritiserad för det, kan jag tänka mig. Men som du vet har jag inte kommit så långt i själva bokskapandet så det är inget jag behöver bry min hjärna om - än. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag lämnade ju en fråga på din blogg angående ditt eget skrivande men jag har inte hittat tillbaka dit, minns inte vilket inlägg det var :(

      Radera
  5. Det är därför jag tycker att det är så svårt att lämna ifrån mig mina manus. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Suck ja. Fast inte så stor mening att skriva bara för sig själv, eller hur?

      Radera