onsdag 25 september 2013

Språkråd - tas med en nypa salt?

Nackdelen med att själv skriva och dessutom konsumera skrivråd och -tips som om de vore vitamintillskott,
är att läsandet störs, nästan förstörs. Jag kan inte längre läsa en bok eller lyssna på en ljuddito, utan att kritiskt lägga märke till vad jag tycker är brister och fel. Och varför tycker jag då så? Är till stora delar påverkan från just alla råd och tips jag plockat upp i böcker, bloggar och på skrivarkursen jag gick i våras.

Häromdagen läste jag till exempel att man absolut ska undvika att vid dialog överdriva användandet av andra ... vad heter det nu... alltså "säga-ord", än just sa/sade. Viskade, vrålade, ropade, väste etc, den typen. Jag som just trott att det var bra att variera sig där. Att skriva en replik och avsluta med: skrattade han, var riktigt illa. Man kan ju inte skratta fram en hel mening...

För närvarande lyssnar jag på boken Polis, av norrmannen Jo Nesbö. Är nr 11 eller något i den stilen i en polisserie jag gärna rekommenderar. Författaren är mycket känd och översatt till flera språk, och hans böcker är verkligen mycket spännande. Ändå blev det tvärstopp för mig när jag hör den utmärkte uppläsaren läsa just så: replik, skrattade han.
Om en så populär författare använder sig av det uttrycket - varför ska då jag avstå?

Jag har tidigare skrivit om Lee Child, en ännu mer framgångsrik författare. Så här skrev jag då:
Mina egna käpphästar är bland annat att inte börja flera meningar i rad med samma pronomen, tex Jag... Men denna mycket lästa, översatta (och filminspelade) författare gör just det. Gång på gång. Ändå fungerar det underligt nog. 
Ledaren för skrivkursen jag nämnde tidigare, lärde oss en klok princip: Visst kan man bryta mot skrivreglerna, bara man vet om det. Kloka ord. Och visst kan man bryta mot alla tips och råd. Någon gång ibland. Då kan det kanske bli riktigt bra!

Har du som själv skriver något skrivtips du aldrig bryter mot?
Och du som läser - är det något du absolut inte vill stöta på i en bok?

4 kommentarer:

  1. Förr var det absolut mer njutningsfullt att läsa, nu är det svårt att stänga av sina kritiska ögon. Men jag märker att det alltid är värst de första sidorna i en bok, sen sjunker jag in i berättelsen och kan koppla av mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man bortser från det negativa i att läsandet störs, så kan man ju glädjas åt att inte ens de etablerade författarna alltid är perfekta...

      Radera
  2. Hur ofta talar vi på ett "riktigt" sätt? Absolut kan det kännas störande om mening efter mening börjar med Och eller Jag...Men när man läser blablabla, skrattade hon, så förstår man ju precis vad författaren menar. För visst kan man ha skratt i rösten. Eller sorg eller ilska. Och avslutas en uttalad mening med ett fnys, så förstår man ju att förvisso inte hela meningen uttalats som en fnysning, men haft den innebörden...typ.
    Men jag förstår er "författare" som fastnar på dylika ting. Som sömmerska fastnar mina ögon på för korta, för ojämna, för långa byxuppläggningar, korvade sömmar, en missad knappknäppning o.s.v. Man blir väl lite skadad. Synd om er i allafall. Kanske ska du Astrid sluta upp att läsa alla dessa tips och bara ägna dej åt det ROLIGA i att skriva och läsa.Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gäller väl att ta till sig lite lagom, med en nypa salt... För nog tycker jag att jag har förbättrats som skribent av alla råd och regler, men det gäller att veta vilka man kan bryta mot och när det passar.
      Som för dig att välja rätt symaskinsnål...

      Radera