fredag 6 september 2013

Jag skriver för att det är roligt.

Är du flitig som ett bi?
Då och då läser jag på andras bloggar om vilka drivkrafter de har för sitt skrivande. Om hur de vill framföra sitt budskap, helst inlindat, utan att skriva läsaren på näsan. (En bild kommer upp framför mina ögon, av hur författaren, med tungspetsen i mungipan, frenetiskt försöker kreta in sina ord på den mjuka näsan på sin läsare. Huden halkar undan för den hårda pennspetsen och läsaren rynkar pannan av obehag... Nä, så vill man ju inte ha det!)

Jag känner mig enkel och lite motsträvig när jag läser sådant. Måste man ha ett budskap? Måste man vädra sina värderingar? Påverka? Får det inte bara vara ett rent nöje, en fröjd att skriva? Det är det för mig i alla fall, det erkänner jag ärligt och öppet. Jag har inga dolda motiv att få läsaren att förstå något, inget mål att öppna några ögon. Det räcker om ögonen inte faller igen, av leda...

Kanske det är därför jag skriver fantasy. Jag behöver ingen vardagsrealism, inga dystra morgnar med kaffekopp och morgontidning, inga krogrundor eller smygsupande framför teven. Istället släpper jag loss min fantasi så långt den tar mig. I min egna värld är huvudkaraktärerna ändå människor, med mänskliga känslor och relationer. De bör helst utvecklas av sina motgångar, växa och få insikter så jag kan känna en moderlig (?) tillfredsställelse. Men det döljs inga hemliga budskap på mina boksidor.

Eller produktiv som en maskrosboll?
Jag är nöjd om min läsare slår igen boken med ett litet leende på läpparna när sista sidan är läst. Inte av lättnad över att tegelstenen äntligen är slut, utan för att läsaren har trivts i min värld. Han/hon behöver inte känna sig fylld av någon ny insikt, bara av längtan efter nästa bok av samma författare.Det är höga förväntningar i sig, det inser jag. Men det är mitt mål.

Så, hur ensam är jag om att sakna djupare motiv för mitt skrivande?
Varför skriver du?

P.s. Jag har lagt upp ytterligare ett par kapitel av Porten på kapitel1.se, som en smakbit inför den kommande boken.

10 kommentarer:

  1. Jag skriver för att det är roligt. :)
    Ibland skriver jag för att jag vill veta vad som händer eller lära känna mina karaktärer bättre. Ibland för att jag har tankar i huvudet som jag vill formulera i ord. Ibland för att jag vill kunna dela med mig av en egen berättelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det fantastiskt detta att handlingen liksom styr sig själv ibland, överraskar en med vart det tar vägen...

      Radera
  2. Jag skriver först och främst för min egen skull, för att jag tycker det är roligt och för att jag vill läsa just den typen av text som jag själv skriver. Jag har heller inga djupa budskap utan min tanke är att roa och underhålla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag råder alla som läser detta att gå in på Fias blogg och kolla den 6/9! Är underbart roligt att läsa hennes lilla bild ur verkligheten! :)

      Radera
  3. Hej Astrid Vilken intressant blogg du har

    Jag som inte skriver vill ge min kommentar som läsare Jag tror att de bästa böckerna är skrivna av författare som skriver för att det är roligt inte för att tex tjäna en massa pengar. Då blir det mer som en massproducerad industriprodukt. Sen kan man ju skriva för att man vill få fram ett budskap och det kan vara riktigt lyckat också om man lyckas göra det på ett trevligt sätt Inte komma med en massa pekpinnar. Böcker är ett intressant ämne och vi har alla våran personliga smak vad gäller vilka böcker vi vill läsa. Gäller bara att komma ihåg att ibland pröva läsa något utanför de ramar som man satt upp Man kan bli positivt överaskad ! Ja det var en läsares åsikt:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är med i Akademibokhandelns bokklubb just för att tvingas läsa annat än fantasy. Nu till exempel läser jag Boel och Oscar av Josefine Sundström. Inte hunnit så långt men hittills verkar den lovande! Blir kanske en recension här när den är färdigläst...

      Radera
  4. Även om jag inte LÄSER utan lyssnar på böcker, så blir det pytt-i-panna. Från Karin Boyes Kallocain via F.G.Bengtssons Röde orm till Unni Drougges Bluffen är stegen lååånga. Men underhållande var och en på sitt sätt =)
    Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och Porten är ytterligare ett långt steg bort från dina övriga exempel... ;)

      Radera
  5. Jag skriver för att det är roligt och för att jag behöver skriva. Det är roligt att komma på nya världar, platser och namn och det är väl därför jag också skriver fantasy. Berättelserna som finns i mig behöver formuleras i ord på papper. Det som kan vara extra roligt med att skriva är att handlingen utvecklas medan man skriver och liksom går sin egen väg. Jag vet ju i stora drag vad som ska hända och har en bra bakgrundshistoria, men ändå kan jag bli överraskad av min egen berättelse.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Behovet känner jag också igen. Man får nån sorts abstinensbesvär om det går för lång tid utan skrivande...

      Radera