söndag 8 september 2013

De två odjuren och Sår

Elin Holmerin (Undrentide förlag) har skrivit tre böcker om den unika familjen Svarthamn. Först i serien är Eldsfloder, som jag recenserade för någon månad sedan. Därefter kommer De två odjuren och sist ut är Sår. Alla tre kan gå att läsa var för sig, men jag rekommenderar starkt att ta dem i ordning.

Vad gäller själva handlingen så får ni följa länkarna, jag är rädd att annars avslöja för mycket...

Detta är böcker som verkligen fängslar! Inga tegelstenar utan så där mitt emellan tjocka. Tur är det för de är svåra att lägga ifrån sig, inte minst för att det saknas kapitel. Istället delar Elin av texten i mindre partier på två, tre eller något fler sidor, med ***. Alltså väldigt lätt att halka förbi även när man förutsatt sig att sluta vid nästa avbrott.

Grundhandlingen kan väl sägas röra sig om relationer. Mellan kvinna - man, men också inom könen och mellan förälder och barn. Svåra konflikter där utgången ibland blir fatal. Men det intressanta här är att det inte är vanliga människor detta handlar om, utan xxxxxx. Vill inte nämna vad, bara att det är fantasy, mitt i vår egen verklighet. En historisk aspekt finns det också eftersom den första delen påbörjas i förra seklets första halva. Det blir en extra, välsmakande krydda.

Dessa tre är inte böcker man lägger ifrån sig med ett småleende, snarare rynkar man pannan - innan man går iväg för att leta rätt på nästa del (om man nu är klok nog att ha köpt alla tre). Rätt mörka är de onekligen. Inga lyckliga slut precis. Det är ensamt, hårt och smärtsamt att tillhöra familjen Svarthamn, även om det kommer att visa sig att det finns ännu en familj i samma ... sits, eller hur jag ska uttrycka det.

Elin har verkligen gett sig på ett svårt ämne här. Att beskriva den förvandling som huvudkaraktärerna tvingas gå igenom kan inte ha varit lätt. Ändå lyckas hon göra det helt omöjliga så trovärdigt att jag fylls av beundran. Jag vill definitivt inte byta plats med någon av hennes karaktärer, men är väldigt tacksam över att ha fått följa dem på nära håll ända fram till slutet, som ändå andas en viss ljusning. För de som har överlevt så långt.

Språket till sist. Inga brister här. Ett och annat missat korrekturfel hittar jag, men annars flyter det fram på ett mycket proffsigt sätt. Inget av mina käpphästar störs jag av utan texten är som en välsliten ledstång utan uppstickande kvistknölar eller hack. En och annan vacker formulering stannar jag vid, läser igen. Tyvärr har jag inte antecknat dem, så ni får leta själva. Miljöbeskrivningar och detaljer är målande och välvalda. Dialogerna är nedkortade till det nödvändigas gräns, inga långa kommentarer utan kort och koncist.

Så vad väntar ni på? Gå in på Undrentide och beställ dem! Alla tre på en gång. Eller välj e-böckerna. För ska jag ändå ta upp en negativ detalj så är det omslagen. Hade jag stött på dessa böcker i en bokhandel eller på biblioteket hade jag inte valt dem. Inte ens sett dem. Inget fel i sig på själva utformningen, det är bara det att bilderna inte på något sätt antyder att detta är fantasy. Eller vad tycker du?

Så bortse från framsidorna och tro mig på mitt ord: detta är fantasy av hög kvalitet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar