tisdag 3 september 2013

Bokskrivarcirkel

Hur är det, sitter du ensam och skriver hela tiden? Eller har du författande vänner att skriva tillsammans med? Eller i alla fall utbyta tips och råd och uppmuntran med? Själv har jag ju min dotter som närmaste "kollega". Vi läser varandras texter och redigerar, kommenterar och stöttar. Superbra och jag är så glad att ha henne kvar hemma så länge det varar. Hon är ju dessutom min suveräna datorsupport som fixar alltifrån bloggens utseende till minsta mysterium i nätvärlden. Även de symboliska väggar jag stöter pannan mot, i fråga om osamarbetsvilja hos Word och Excel med flera program, river hon ner. Plockar bort de stenar i min väg som jag stöter tårna i. Allt utan den minsta otålighet, möjligen kan det ibland komma ett förstrött "det fixar du själv, mamma" när hon är för upptagen av eget.

Växjö stadsbibliotek
Men man kan ju ha glädje av att träffas fler med samma intresse. In real life alltså. Dotter Caroline och jag gick en skrivarcirkel på stadsbiblioteket i höstas. Det var förvånande få deltagare, bara vi två och två kvinnor till förutom ledaren. Varav den ena hoppade av. Upplägget var typ "vad vill ni göra?" Men det var ändå rätt så roligt och säkert nyttigt. Vi skrev kortare saker och läste upp för varandra. Kritiken var obefintlig, eller rättare sagt - bara positiv, "konstruktiv" kritik var tillåten.

Under våren deltog vi i en riktig skrivarkurs på Folkuniversitetet. Kostade det tiodubbla, men det var det värt. Hur många var vi? Öh ... något dussin sådär. Ledaren engagerad och väl förberedd. Själv författare. Men det största utbytet av den kursen var att vi fick kontakt med en av deltagarna, Björn Wirén, med egen blogg En sen författardröm. Bekantskapen har utvecklats till vänskap och vi har genom Björn även lärt känna hans gode vän och kusin Mikael Hammarlund (Defencia). Båda dessa unga män skriver på egna böcker och har (på goda grunder) författarambitioner.

Tillbaka till dagens ämne. Bokskrivarcirkel. Varför betala för att vara med i studiecirklar/skrivarkurser när man kan fixa en egen? Eller förstå mig rätt nu. Denna min nya idé ersätter inte nyttan i att gå en "riktig" skrivarkurs. Men när man har gjort det och känner att man saknar gemenskapen, vad gör man då? Jo. Man samlar ihop ett litet gäng, kontaktar stadsbiblioteket och bokar kostnadsfri lokal för ett antal träffar framöver.
Så det har vi nu gjort. Lördag den 12 oktober kl 13 möts vi för första gången. Något att verkligen se fram emot!


Hittade tyvärr ingen bild på rummet Luna där vi ska träffas. 
Här är istället bibliotekets mittpunkt, ljust och luftigt, eller hur?

6 kommentarer:

  1. Har du någon plan med denna cirkel? Typ gjort upp några frågeställningar? Tar du "ordföranderollen"? Eller är det tänkt att var och en får bidra efter behov och förmåga?
    Bara allmänt intresserad =)
    Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänker mig att var och en skriver på i egen takt, men man kan hojta till om man fastnar i någon formulering. Bistå varandra i redigering. Ta upp speciella stötestenar man har. Sen även läsa partier högt för varandra. Nån ordföranderoll har jag inte tänkt mig :)

      Radera
  2. Jag ser också fram emot detta. Det blir förhoppningsvis en skjuts i skrivandet för oss alla.

    SvaraRadera
  3. Men vilket roligt initiativ! Jättebra idé! Hoppas det går bra för er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sen när vi är berömda författare alla fyra kan vi berätta om vad detta betydde för våra karriärer i alla intervjuer vi kommer utsättas för, haha!

      Radera