lördag 14 september 2013

Att vara anonym

Grön och oinsatt känner jag mig fortfarande efter drygt 3 månaders bloggande. Tydligen har jag inte fattat den grundläggande principen. Man vill vara anonym. När jag i ett tidigare inlägg försökte "avslöja" identiteten på mina läsare, fick jag så få svarskommentarer att jag häpnade. Trots att statistiken påstår något helt annat (över 70 besök) förefaller det som att bara en handfull läser mina inlägg. Så varför skriver jag egentligen? För vem? Den sista frågan förblir obesvarad.
Att svara på frågan Varför? är lättare - det är roligt!

En sorts synvinkel :)
Jag följer själv ett drygt tjugotal bokbloggar av vitt skilda karaktär. En bra blandning. Några har för det mesta så många kommentarer att jag själv inte känner någon lust att lämna en. Andra verkar följas av en trogen skara "kompisar" där man inte vill tränga sig på. Här får jag en känsla av att tjuvlyssna, ungefär som att sitta på en offentlig plats och inte undgå att höra vad som diskuteras vid bordet intill. En och annan lockar med närgångna och intressanta beskrivningar över sin skrivarmöda, där jag kan känna igen mig men även få nya vinklar. Andra berättar om vardagshändelser, tankar och infall - läsvärt och välkomnande. När det mest bara handlar om releasepartyn och de egna böckerna skummar jag texten och funderar på att radera bloggen från min lista. Känner ett sting av ful avundsjuka...

Nåja. Jag kommer absolut fortsätta skriva på min blogg. Trivs med att skriva dessa korta texter med blandat innehåll som jag själv bestämmer över. Ger mig något annat än den upplevelse det är att försjunka i min egen fantasivärld i form av mina bokmanus. Fyller väl någon sorts behov ändå. Jag får finna mig i att det är rätt enkelriktat och använda mig av Facebook för att få respons.

Men hoppet kvarstår så du som läser, tveka inte att lämna kommentarer, även om du inte har mycket att säga. Det är alltid välkommet!
Och om någon vill vidareutveckla/förklara varför man inte vill lämna kommentarer så blir jag glad. Är det bara för jobbigt? Tekniska svårigheter? Tidsbrist? Finns här någon oskriven bloggregel?
Eller trivs man bara med att vara osynlig. ANONYM?

6 kommentarer:

  1. Tja. När jag hade en blogg, faktiskt under närmare tio år, fick man massor av kommentarer. men det var mycket lättar att bara lämna en rad eller två. Men det kanske var för vi alla var bloggare på bloggspace. Men det är nog så, att egentlignen läser man och "känner" inte för/ vet inte vad slags kommentar man ska lämna. Man har ingen åsikt.
    Huvudsaken är väl ändå ATT folk läser =)
    Anna

    SvaraRadera
  2. Jag tror att det kan vara en tidsfråga. Själv gillar jag att blogga och att läsa andras bloggar, men det tar tid från det egna skrivandet som är prio 1. Samtidigt vill jag inte heller sluta blogga för det är en trevlig ventil och roligt när man följer varandra. Jag försöker läsa och kommentera, men känner att jag inte alltid hinner lämna en kommentar även om jag läser. Men att du har så bra statistik är ju positivit, då vet du att folk åtminstone läser även om de inte säger något. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kommentaren, du har säkert rätt. Tiden räcker inte till, man måste prioritera. Inte alltid man läser ett inlägg till slutet ens. Jag får trycka tillbaka min nyfikenhet :)

      Radera
  3. Jag läser ofta på mobilen och då är det väldigt meckigt att kommentera, särskilt på blogspot som ibland inte ens fungerar och då skiter jag oftast i det, eller väntar tills jag kan starta datorn och kommentera. Men då krävs det ju att man verkligen har nåt att säga. Jag själv tycker inte kommentarerna representerar hur många som läser/är intresserade direkt heller..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha! Det kan ju vara en av anledningarna, har jag inte tänkt på eftersom jag själv inte kan gå in via mobilen... Tack för det! :)

      Radera